Kampen för att överleva anorexin

I psykhemmets
väggar bor numera
min doft, den
man kramar när
man håller i mig

Det luktar hopplöshet

Jag har sprungit rent
varenda hön och
kvar finns bara
konturerna från
pärlor av svett

Det luktar döda kalorier

Uppe på garderobstaket
har hålen i rakbladen
gjort sina avtryck i
smutisgt blod och med
lampan slocknar jag

Det luktar slut

I skrivbordslådan står
mitt femte, sjätte, sjunde
avskedsbrev till de
som ska färga väggarna
härnäst efter mig, stackarna

Det luktar oändlig död

Ensam i mörkret
lyser blomman en
gemenskap över
alla dess begravda
själar, vars namn
jag ej kan eller hört

I mörkret skall jag
nu stå, ty mörkret
skrämmer inte mig
och kanska kan jag
samla alla de som
planlöst skrider kring

Men någon gravsten
ska jag ej ha, då mitt
sökande snart är över
och jag trodde jag fann
den frid alla alltid
talat så väl om innan

Vi har i alla tider haft
varandra och vi har
alltid delat vår värme
och vår kyla, trots att
döden skiljt oss åt länge nu,
farfar och jag

En självmordsbenägen
flicka, utan sällskap och vän,
ty in gen ser eller hör
eller bryr sig om brotten hon anklagas för

Det är inte roligt eller lätt
att vara liten, svartmålad och ensam och göra rätt
åh nej, ingen såg eller ville se
hur hennes knäna blev blodiga när hon satt ner för att be

Galet ensam bryr hon sig inte mer
om hur hon går mot fördrävet ner
nej hon är bara lättad
arr se at döden är ofjättrad

Ni esr dom nog flyga
över er, hon ville aldrig smyga
med att hon och dödem
slog samman två slutgiltiga öden


Psyk, 27/11-2008

I natt vill jag bara
ge upp alldeles

Ångesten klättrar på mina
väggar där det egentligen
hänger vackra tavlor och
kort från tiden då jag var
lycklig och inte alls ensam

Men ikväll, som så många
andra kvällar, är jag helt
ensam, med ord och sms
som säger att jag inte får
svika, inte lämna eller gå

Även om jag inte syns så
finns jag ju däruppe, eller
därnere, vad man nu tror
på och vart jag nu hamnar,
jag finns ju kvar, hos dig

Lika mycket som ni säger
att min döda farfar finns
kvar, precis så mycket
finns ju jag kvar med mina
begravda skärsår och ärr

Även om jag inte syns så
är jag ju där hos dig, andas
med dig, precis som en vän
ska göra, men jag gör det
på lite längre avstånd bara

Och du kan inte se mig,
men
du
ser
mig
inte
nu
heller

Det är så mycket jag
inte förstår av allt det
här som kallas för liv

I mig gör det bara ont
att tänka på det, på allt
man ska klara av och göra

Man ska vara bra och duktig
och smal och perfekt och ha
massa bokstäver i betygen

Bakom mig ligger en blå
landslagströja slängd, den jag
minns med när jag var bra

Den får mig att minnas
svunna tider, när det var okej
att vilja bli smalare och bättre

På hyllan står korten från nians
skolavslutning, min bästa vän på det
ena och min räddare på det andra

Och av de åren som gått
kan jag bara dra slutsatsen att
jag glömdes kvar i det gamla

i det som var bra men som
inte längre räcker till,
- att bara vara lilla jag

Igår kväll var en
ensam kväll,
den slog mig hårt,
ensamheten,
när jag kom hem igen

ekona av en tyst
smäll slog emot min
vägg och jag stängde
det ute

men jag vet ju nu
älskling
att det var din
krash
jag hörde


förlåt

.

Finns det säker kunskap? Hur når man det?

Ett andetag, ett evigt regnhamrande på taket, en vindpust av koldioxid på Stora gatan, en sekund. Visst är det enkelt att bara ta det för givet, för inte tänker du på att du andas, eller varför regnet som du älskar att höra trumma på taket faktiskt faller från himmelen, eller vad som gör att västeråsarnas lungor är på väg att färgas svarta liksom kinesernas, och inte funderar du i sängen på morgonen på varför klockan ringer just en sekund i sex. Nej det är sådant som är alldeles underbart äckligt självklart att det är just exakt på det viset, in i detalj. Klockan tickar av sig själv så varför ska du behöva tänka på det. Men vad är det som gör att sekunden är just så lång och slår om till hel minut just där och då? Kunskapen som idag är tagen för givet var en gång inte självklar. Det är alldeles uppenbart att det med tiden utvecklats en bestämd sanning om att det är så här det funkar. Det startar som en ologisk sanning som ifrågasätts, av en simpel fråga. I det tysta, eller idag i media spekuleras det kring hur och varför just det där är just på det viset och varför det inte är sådär istället. En tanke, en synvilla, en logisk följd av ifrågasättande svischar förbi och en tankekedja har startats. Denna någon undersöker, funderar och testar olika scenarion och inser att det är ju så där det är, inte så som man tagit för givet att det är. Jorden ansågs en gång vara platt för att man var övertygad om att det var sant, och stämplade teorin som sann och man ansåg sig ha goda själ till att kalla det sanning. I denna fråga var det några under lång, lång tid som i det tysta byggde vidare på idén att Jorden faktiskt var rund. Idag är det alldeles självklart att Jorden är rund, utvecklingen har till och med gett oss bevis för det, precis som forskningen gett oss bevis på att lungorna tas upp syre när vi andas, vilket man inte trodde i Egypten för 20 000 år sedan. Men så är det och det tar vi alldeles för givet. Och det som tog oss till den vissheten är det att någon någonstans någon gång ifrågasatte, vågade säga ifrån mot det självklara, det förutbestämda och tänka det otänkbara, det ologiska, det absurda. För när denna någon gjorde det i en tid där det inte passade sig att tänka den tanken, se på sakerna på det viset och det förändrades; sanningen, vetskapen. Någon filosoferade ut en ny verklighet. En ny kunskap som kan och oftast är tvärtemot allt annat vi vet. Men är det säker kunskap? Nej, för som sagt var det säker kunskap att Jorden var platt för att nästa århundrade bli rund. Det är inte förrän idag, nu, som säker kunskap egentligen kunnat bli riktigt säker. För visst är tolkningen nyckeln till förändring av sanningen. Men vad vet vi vad som är säkert i nu tiden när nutiden ligger i framtiden, när ingen nutid är nutid för alltid?

-------

varsågod min sköna, där får du min uppsats, ingen hög läsvärdhet men det finns i alla fall en tanke, eller fanns när jag skrev den

Mina moln
spricker och
sprider sina
trasiga partiklar
över väggarna

Jag faller, utan
fallskärm som
vecklar ut sig,
döden väntar mig
därnere på botten

Andetagen tar
slut och jag ser
dig vinka hej
och jag vinkar
tillbaka hej då

r
ä
d
d
a

m
i
g

älskling,
kom och fånga mig

Förlåt förlåt
att jag tog ditt liv
med mig när jag
suddade ut mitt eget

bokstav för bokstav
andetag för andetag

Förlåt
att
jag
inte
finns
mer

men jag älskade dig mest av allt

Steg som går i takt
och andetag som
delas genom nattens
ljuva toner och alla
minnen som skapas
ritas med stjärnor
över den spegel som
ligger horisontellt

Utmed Seine och
dess döda stränder
vandrar ängeln från
himlen utan att synas,
det är bara hennes
ekande tårar som
gör ensamheten till
tvåsamhet med mig

Ja, det hela är en romantisk dröm
för egentligen hör jag bara hennes

Natten är på väg att bli morgon och jag ser bara döda lik och blodiga väggar så fort jag blundar. Fettslamsor som hänger, röster som skriker, fönster som attackerar, vampyrögon som sitter i väggarna. Lilla hundskrället ligger hos lillebror och vill inte v'äcka honom så jag kan glömma att ha någon mer än lukten av älsk och hennes tröja att trycka mot ansiktet. Jag fattar inte riktigt själv vart jag står eller vad jag håller på med för jag har inte den blekaste om vad jag gör och vad jag föreställer mig att jag gör. Skada andra människor är helt otänkbart, men vad jag kan och kommer göra mot mig själv. Toalettturerna i skolan där jag leker med rakblad vet jag inte om jag ser mig själv göra för att jag önskar så innerligt att jag gjorde det eller om det faktiskt är sant, vet jag inte. Ibland, ibland inte. Jag vill inte finnas till mer, det gör för ont. Alla minnen, alla människor som lämnat, alla saker jag sagt men ångrar. Jag orkar inte med mig själv, jag orkar inte med att kämpa emot mig själv och alla tankar. Min enda fiende är jag själv. Och det kan bara sluta illa...

Jaha god natt då, jag ska försöka sova en stund på golvet här i vardagsrummet få se om man kan dölja febern imorrn. Har liksom inte tid med att vara för sjuk för prov just nu.