Kampen för att överleva anorexin

Det slog mig just (som så många förr, men uppenbarligen har det försvunnit igen därefter). Jag är totalt värdelös. Jag hade uppgiften öppen igår i fyra timmar, det tog två bara att spara dokumentet med rätt namn. De två resterande ägnade jag åt att skriva rubriken. Det har låst sig totalt i mitt huvud. Siffrorna blir lika oläsliga som kinesiska tecken. Bokstäverna hamnar upp och ner, i oordning och vrider sig runt min hjärna och gör sig smärtsamt påminda om min egen värdelöshet. För den är rätt påtaglig om man tittar på vad jag åstadkommit i mitt liv. Jag klarade högstadiet rätt hyfsat, i vår klass var det dock inte nog för att vara okej. Men så kom gymnasiet. Jag ägnade 2 år till att använda bästa vännen som facit i alla ämnen. I 3an gjorde hon allt perfekt men jag var till och med för dålig för att kunna ta hjälp av det.

Nu orkar jag inte skriva mer. Som sagt så snurrar huvudet lite som det vill.