Shtrhtstrs
Kroppen vrider sig i plågor. Skriker på mig att den inte alls vill bli behandlad så här. Att den vill vara hel och obruten och mindre trasig. Men det är för sent. Alldeles för sent.
Och jag måste duscha. Men jag hatar det. Då behöver jag se mig själv. Se allt det där jag inte vill se. Ni har redan hört allt så jag förstår egentligen inte varför jag säger det. Men det är i alla fall det som händer i mitt huvud. Så för er som läst ett tag/känt mig ett tag, ja, jag vet inte hur långt ner jag kommer falla. För det är det jag gör nu.
God natt,
Även om man faller, så kan man resa sig igen. Jag tror på dig!
Med mig är det väl... sådär. Jag tror att det går åt rätt håll, åtminstone på vissa plan. Fast det är så svårt att se när man är mitt i det. Men hoppas kan man ju alltid göra. :)
Kram
Glöm aldrig hur vacker du är, både på utsidan och insidan.
Tusen tusen tack för din jättefina ord till mig! Tack!
sv: jag åt typ 300 kcal till igår, en köpt kycklingsallad, och jag var stolt över mig själv, kämpade mot ångesten, ställde mig på vågen imorse, 200 gram upp.
Men det var helt okej med tanke på att kroppen gått på svält sen i Måndags.
Och så ska jag äta en hel del idag, så jag försöker intala mig själv att jag gjorde rätt i att äta igår för att starta igång förbränningen lite, men jag är säkert helt ute och cyklar...
åh :(
Vill att du ska må bra!
kram
Det känns som du redan vet allt jag tänker säga. Men du har glömt det. Att misslyckas är enda sättet för dig att komma framåt. Gör du ingenting så kan du inte hoppas. Och hoppet behövs. Mirakel finns.
Så fortsätt. Se framåt och inte i spegeln. Kram
Jag mår bra! Själv tycker jag att svåra saker bara blir svårare ju längre man undviker dem... Till slut gör man inte dem alls.
Men du, det är aldrig för sent. Inte för dig heller.
Kram
