If food only were my friend
Idag blir det också mat, jag vet inte hur det kommer gå. Är som sagt bakfull idag efter en riktigt bra kväll igår. Men känner själv att kroppen vill vika sig och jag helst skulle vilja ha någon med mig under täcket som viskade att allt kommer bli fastän det inte alls kommer bli så, men att jag i alla fall vaggas in i den tron i några minuter, för det händer inte ofta. Men i alla fall, mat ikväll efter tre dagar med knäckebröd och skorpor. Det kan bli lite fel i andningen ikväll tror jag.
På Råby
Malin står i duschen, jag sitter i vardagsrummet och låter fingrarna återgå till sin normala form efter sitt russin-utseende, de ar utstått en diskomgång. Det känns bra idag, kanske ska försöka äta lite godis om det känns värt det. Men cidern klarar jag mig inte utan, så några sådana blir det ändå. Har varit hos Maria sedan lunch och haft det bra. Där hann jag dessutom läsa Den onödigaste döden. Behandlar psykvårdens och de sociala myndigeternas bemötande av privatpersoner. Kommer en me update om det senare. Nu : en liten mjukstart med cider!
Fredag, Maria och Malin
Idag blir en bra dag. Ingen mat, tre cider istället, det är tillräcklgit med kalorier det. Befinner mig just nu i Marias svarta soffa med mysiga kuddar och har gjort en intervju om hur man blir bemött på vårdcentraler. Kanske svamlade fram några vettiga saker som hon kan använda.
Ikväll är det sedan festdags, det ska bli kul.
Ikväll är det sedan festdags, det ska bli kul.
Only for the night
Jag är helt slut. Mina ögon svider, men jag har haft det bra. Jag har ätit ett kex idag, det får räcka. Äckligt det med. Det är dags att sluta äta nu, bli smal. Sådär lite smalare som jag var förut.
Det är ungefär vadjag orkar skriva idag.
Det är ungefär vadjag orkar skriva idag.
Högstadie skolan - Nybygge
En timme ägnades idag åt att fördriva tiden med min granne. Hon går i nian nu, vilket betyder att hon går på högstadiet, samma som jag en gång gick på. Det var ångestladdat att vara tillbaka, men två tabletter senare så kunde jag med hög puls gå in genom de trista glasdörrarna. Jag sprang fort förbi det arbetslag jag en gång formats i. Jag har mycket därifrån som sitter i. Både hur jag förändrades som person men också hur jag förändrades i övrigt. Kampen för att vara fjäderlätt började här. Efter lång tid med kärleksproblem, ensamhet, bråk och människor som kom och gick. Väggarna luktade fortfarande ångest, korridorerna var lika långa som förr och många personer som fanns där för fyra år sedan finns där än. Dock vågade jag inte knacka på lärarrummet i arbetslag 3. Där jag en gång träffade en av de viktigaste människorna i mitt liv. På sätt och vis saknar jag henne. Men samtidigt - det är en annan tid nu. Ett annat liv jag lever. Ett sjukare liv, ett mer hopplöst liv, ett mer trasigt liv, ett liv som inte alls hör ihop med hur det var för fyra år sedan tillsammans med henne. Hon hörde aldrig till mörkret. Mitt mörker. Hon hörde hemma i livet där jag fortfarande var glad. Det livet finns inte kvar. Längre.
Mot Lillhärad via Nybygge
Nu bär det av mot gamla högstadieskolan. Där det finns så mycket minnen ifrån. I med två tabletter så går det finfint det med.
Om jag säger att jag älskar dig
Feminist. Långt in i själen. det är därför jag inte älskar dig. Jag lutar mig tillbaka låter drömmarna strömma in drömmer om tjejen som inte finns. Och finns hon där så vet jag att jag fantiserar för brudar jag vill ha jag vet att dom inte existerar. Hon ska vilja vad jag vill. För vill jag vill hon. hion ska kunna vara bra till hanss. och aldrig ta ton hon ska kunna dö för mig jag inte gör det för henne. Jag vet hon ska vilja vad jag vill för vill. Om jag säger att jag älskar dig så är det en lögn, för brudarna jag vill ha existerar bara i en dröm. Hon ska leva kvar med mig och inte ha några vänner. Om jag säger att jag älskar dig så är det en lögn för brudarna jag vill ha existerar bara i en dröm.
hon ska säga att ja har rätt fast hon vet att de e fel och när ja vill ska hon bjuda på bakdel och hon ska bara vara tyst och bara göra de jag vill och aldrig bli sur för hon inte får som hon vill och hon ska lee då hon tar satsen i ansiktet och inge jävla skit snack om nå feminister har ja varit otrogen så ska hon a överseende
men hon ska aldrig våga på nå sånt beteende hon ska kalla mig älskling fast ja kallar henne för slyna och om hon får en örfil ska hon fan inte grina men ja skiter i hon får leva i min dröm för hela min kärleks liv är en lögn. Om jag säger att jag älskar dig så är det lögn för brudarna jag vill ha existerar bara i en dröm.
Idag är det årsdag. Årsdag årsdag. Jag tycker inte om årsdagar. Men minnena sitter i och kommer så göra. Tack för tiden vi fick. ditt svin, jag saknar inte dig.
hon ska säga att ja har rätt fast hon vet att de e fel och när ja vill ska hon bjuda på bakdel och hon ska bara vara tyst och bara göra de jag vill och aldrig bli sur för hon inte får som hon vill och hon ska lee då hon tar satsen i ansiktet och inge jävla skit snack om nå feminister har ja varit otrogen så ska hon a överseende
men hon ska aldrig våga på nå sånt beteende hon ska kalla mig älskling fast ja kallar henne för slyna och om hon får en örfil ska hon fan inte grina men ja skiter i hon får leva i min dröm för hela min kärleks liv är en lögn. Om jag säger att jag älskar dig så är det lögn för brudarna jag vill ha existerar bara i en dröm.
Idag är det årsdag. Årsdag årsdag. Jag tycker inte om årsdagar. Men minnena sitter i och kommer så göra. Tack för tiden vi fick. ditt svin, jag saknar inte dig.
Kära hatade Västerås
Efter mååånga timmar så är jag nu i Västerås. Skönt men samtidigt lite kämpigt att vara hos mamma och pappa. Det hade varit skönt att ha fått vara ensam en stund, en natt, men så är det. Jag har i alla fall min hund i knät, det känns bra. Jag har varit saknad. Fast hon är lite butter att jag sitter här och väntar spänt på att få se Anna Holmlund i skicrossen (stavning?) Bara för att jag gör det kommer hon verkligen att floppa, men jag är inte så trött trots den tidiga morgonen. Timmarna har tickat förbi, fikastopp efter fikastopp, kilometer för kilometer och trafikplats efter trafikplats. Bussen var 45 minuter sen till Västerås, därefter sprang jag till en snäll granne som jag fick tigga skjuts av. Så hemma var jag vid 20.00. Tio och en halvtimme efter start.
Nu är jag hemma. God natt
och angående individualterapeuten känner jag att jag inte kastar ut hennes namn, även om jag har en liten aning om vem du kan vara
Sista kvällen
Sista kvällen i Värnamo och jag vet inte riktigt hur jag ska känna. Jag sitter med en sur David bredvid mig, han spelar spel som inte går något vidare. Dessförinnan har han bråkat med en tv som det inte heller gick något vidare med. Men i alla fall, vi åker tidigt imorgon och jag kommer väl hem vid sju eller liknande. Har bestämt mig för att inte åka till mamma och pappa på en gång utan sover kvar hemma i stan.
Jag har haft det bra här, vi har hittat våra rutiner och allting har varit bra, även om jag inte är van att inte vara ensam så mycket. Men det har varit lärorikt och nu ska jag helt enkelt göra slut på sista kvällen också. Har dock inte packat så lär väl göra det också.
Vi höres om 18-20 timmar då i alla fall.
Jag har haft det bra här, vi har hittat våra rutiner och allting har varit bra, även om jag inte är van att inte vara ensam så mycket. Men det har varit lärorikt och nu ska jag helt enkelt göra slut på sista kvällen också. Har dock inte packat så lär väl göra det också.
Vi höres om 18-20 timmar då i alla fall.
Måndag i Värnamo
Snön faller lätt, i små, små flingor, knappt synliga och bäddar ner den avgassmutsiga snön som föll från natthimlen för många tysta timmar sedan. De vintervita druvorna signar ner och fyller på förrådet av plogvallar vi redan skottat bort så många gånger. Mina ärrade vader springer ostimulerat under bordet för att snart tvinga mig att lägga mig ner och spänna de hyperaktiva musklerna under en tjock filt. Marmeladen på det vita, luftiga brödet river i hjärtat som bultar så att jag hör ångesten sjunga kränkande, men välförtjänta, kommandon. Idag tickar klockan med kalorierna fort, för fort. Och jag sitter med en okontrollerbar svart smärta över det liv jag så gärna vill leva på riktigt.
Snö och glädje i Värnamo
Här nere är det snö, men inte lika mycket snö som uppe i Västerås tydligen. Men vi skottar ett antal gånger om dagen, så frisk luft blir det i alla fall. Vi bakar och äter och städar och tvättar och sover och läser och tittar på teve och fikar och ja, häckar vi datorerna emellanåt. Dock inte jag igår som ni märkte.
Jag mår bra, mycket äta bara, men det går ganska bra ändå. Jag sover om nätterna, dock i helt fel ordning och vid fel tidpunkt på dagen osv.
Det var väl updaten det! Ha det!
Jag mår bra, mycket äta bara, men det går ganska bra ändå. Jag sover om nätterna, dock i helt fel ordning och vid fel tidpunkt på dagen osv.
Det var väl updaten det! Ha det!
Semester
Här sitter jag och känner efter om jag är trött, ledsen, ångestfylld, men nej. Mattankarna gräver, men det är inte stark ångest. Det är bara tankar. Typ. Det är kallt om fötterna, det snöar ute (15 cm känns inte så kul, särskilt inte med tanke på att vi ägnat några extra minuter åt att skotta bort det som redan finns). Annars då? Ja, äta förstås, skjuta upp mötet med Marie på ät, som skulle varit på måndag. Men det löste sig så det blir nog bra. Historian med henne kan vi ta någon annan gångnär jag orkar tänka på det.
Men ha det så bra nu, och Micka, hör av dig om du lever^^
Men ha det så bra nu, och Micka, hör av dig om du lever^^
Andetag
Jag ligger här i sängen, en meter bredvid Marias säng. Jag valde tältsängen och sitter här nu under täcke och två filtar i en nybäddad säng. Jag och Sanna delade vinsten :). Har ätit mat, och dessert, det kändes faktiskt ganska okej ändå. Tankarna finns där, det gör de alltid. Men de är hanterbara. Dock var jag dum nog att hamna på bipolär störning, vi kom in på det genom en annan med bipolär störning. Som ju är min diagnos. En del av min diagnos heter det kanske. Nu vet i alla fall alla det, även Ewa. Hon vet i och för sig att jag är störd men i alla fall.
Det var väl typ den update jag orkar med^^ God natt.
Det var väl typ den update jag orkar med^^ God natt.
Slutstation!
Nu är vi i Värnamo! Alltså framme! Det känns bra, vi klev in genom dörrarna ensamma. Sanna kom hem en halvtimme efter oss, så nu har jag/vi blivit guidade genom huset. Två våningar och mångaaa rum. Jag och Maria har hamnat i rummet längst ner längst in, vilket betyder att vi kan styra oss själva precis hur vi vill. Skönt med tanke på att vi har några timmar som skiljer mellan de övriga människorna och våra tider. :P
Resan ner gick bra, dock misslyckades jag ganska grovt med uppgiften att vara den som roade Ewa på vägen ner. Jag var inte ens vaken en timme av resan, som började klockan sju för min del, men från Uppsala åkte vi bil till första stoppet i Nyköpingsbro. Vanlig vägkrog men vi fick vad vi ville ha. Ovanligt gott kaffe dock. Nästa stopp var rastplatsen vid Visingsö - mysigt. Framme i Värnamo var vi kvart i fyra - så lång resa.
Resan ner gick bra, dock misslyckades jag ganska grovt med uppgiften att vara den som roade Ewa på vägen ner. Jag var inte ens vaken en timme av resan, som började klockan sju för min del, men från Uppsala åkte vi bil till första stoppet i Nyköpingsbro. Vanlig vägkrog men vi fick vad vi ville ha. Ovanligt gott kaffe dock. Nästa stopp var rastplatsen vid Visingsö - mysigt. Framme i Värnamo var vi kvart i fyra - så lång resa.
Nu ni!
Nu har min resa börjat. Den långa resan. Jag sitter top minuter från Enköping, staden där lilla jag blev en annan jag. Det är länge sen nu. Men i alla fall. Här sitter jag, ihoptryckt på bussen och väntar på att snön ska sluta falla. Hur mycket jag än älskar vinet och snö är tre månader med konstant snöande ett hopplöst repeterat dilemma i vårt avlånga land. Dock ska det bli snökaos enligt Maria på färden ner till Värnamo Jag sista-minuten- packade. Det svider lite i hjärtat att jag som alltid är så noga, sådan perfektionist med allt, att jag packade vid halvsex imorse. Snart är jag i alla fall i Uppsala - men först - Enköping.
Staden ligger som resten av våra städer under att tjock snötäcke. Vägen är en smutsig och förorenad men lika vacker är de två parker vi åker förbi. Stationen är lika liten som alltid, den är lika ihoptryckt. Så jag är lycklig. Nu ska jag verkligen njuta av fem dagar i frid.
Staden ligger som resten av våra städer under att tjock snötäcke. Vägen är en smutsig och förorenad men lika vacker är de två parker vi åker förbi. Stationen är lika liten som alltid, den är lika ihoptryckt. Så jag är lycklig. Nu ska jag verkligen njuta av fem dagar i frid.
Ett trevligare kaos
Väskorna ligger slängda överallt, jag har ingen som helst koll på vad som ligger i vad, vad jag behöver, vad jag måste prioritera bort, vad som ska packas vart, finns det batterier till allt, har jag laddare och led med, bettskena, joggingskorna, halstabletterna, böckerna, plånbok, mp3, cigaretterna, datasladdarna, pennor, tights, sportbehå och ja. Allt. Dock en sak jag glömt, men får fixa det nästa gång. Är helt slut så får helt enkelt sätta klockan på en halvtimme tidigare.
Så god natt på er allihopa. Vi hörs om 18 timmar eller så.
Så god natt på er allihopa. Vi hörs om 18 timmar eller så.
Jihoo
Det har visat sig vara en ganska bra dag idag. När jag kom hem från promenaden låg det tre brev. NEJ tänkte jag. Men när jag öppnar det första, från Plusgirot- visar det sig att jag betalat en räkning från tele2 två gånger så helt plötsligt trillade det in 397 kronor på kontot, nästa brev är från Västerås stad där jag fått tillbaka pengarna för medicinerna jag lagt ut för - 1509 kronor. Fattar inte hur hon hann med det - jag var där 10-11 igår och det kom idag? Jaja jag tackar i alla fall, glatt besked inför helgen. Det tredje brevet kommer från ICA där jag får 15 % på hela köpet. Det var dagens post. Låter inte mycket för världen, men en normal dag är allting precis tvärtom.
Nu är det kaffe som gäller.
Nu är det kaffe som gäller.
Puls
Om 24 timmar sitter jag i en varm (förhoppningsvis) bil på väg mot Värnamo. Det ska ligga böcker packade och det ska ligga väldigt många mysiga tröjor och dessutom den nya tröjan (som jag inte förtjänar) i min alltför tjocka väska. Jag ska lämna bankdosan hemma och de enda papper jag ska ha med mig är de att kladda på. Jag ska skriva ngon bokrecension, vi ska baka massor, jag ska äta precis nästan så normalt jag kan, jag ska skratta och jag ska räcka till för världen Det kommer bli svårt, jag kommer få kämpa och det kommer ta på krafterna, MEN jag tror verkligen på att jag klarar det här. Det ska bli roligt, samtidigt som det är nervöst, massa människor, men jag känner igen dom och förhoppningsvis känner dom igen mig. Det borde inte dröja så länge innan jag kommer in i rytmen. Rytmen där jag umgås med människor.
Där fick ni ett glatt inlägg ni! Och fler kommer det bli.
Där fick ni ett glatt inlägg ni! Och fler kommer det bli.
Punkt
H J Ä R N K A O S
Just att vara svensk
Att vara svensk just nu känns rätt pissigt. För jävligt för att vara ärlig. Den absoluta världsettan under fyra månader skjuter två bomi skidskyttet? Alla människor och lag jag hejar på förlorar så det vore egentligen bättre att vara tyskjävel eller hötravande norsk. Men i alla fall, vi kan konstatera att Helena Johnson inte pallar trycket och Sverige kommer med all säkerhet lämna detta OS med endast ett guld. Tack Kalla för det i alla fall. En av de största idrottsnationerna inom vintersporten lämnar OS med en medalj?
Pinsamt kallas det.
Jisses vilken dag
Dagen började tungt, verkligen tungt. Med Marie på ät och sedan stressa till Försäkringskassan där jag skulle träffa Anna från kommunen. Vi ska söka nytt bidrag från kommunen som gör att jag ska få möjlighet att komma ut i det verkliga livet. En möjlighet att få plugga eller göra praktik eller kanske plugga tio tolv timmar i veckan, kanske, kanske kan det hjälpa mig att slippa ifrån ochta några steg bort från ÄS och sjukdomen. Som det är nu får jag inte vara annat än sjuk och inte göra något alls. Hur ska jag då någonsin komma in i det vanliga systemet då? Lite synd att det är så mycket arbete för att få göra det som andra människor tvingas till. Jag vill också få möjlighet att se om jag faktiskt kanska klarar av att vara normal. Bara göra något några timmar i veckan. Men det kanske löser sig om några månader, det tar ju sådan tid för systemen att handlägga ochutreda sånt där.
Men den fortsatte i strålande stil, träffade mamma en stund och sa hej då till henne, sedan bar det av till Maria. Där väntade smoothie och några mysiga babbeltimmar. Trivs verkligen bra med henne. Så glad att se att du verkligen tar steg framåt med allt nu, vännen.
Så nu sitter jag här och försöker fundera ut om någon har en teve så jag kan pröva om jag faktiskt har tillgång till teve här hemma. Men har ingen teve att prova med så får väl lugna mig till någon annan gång. Ikväll blir det bara bokrecensioner att jobba med. Det ska bli kul.
Men den fortsatte i strålande stil, träffade mamma en stund och sa hej då till henne, sedan bar det av till Maria. Där väntade smoothie och några mysiga babbeltimmar. Trivs verkligen bra med henne. Så glad att se att du verkligen tar steg framåt med allt nu, vännen.
Så nu sitter jag här och försöker fundera ut om någon har en teve så jag kan pröva om jag faktiskt har tillgång till teve här hemma. Men har ingen teve att prova med så får väl lugna mig till någon annan gång. Ikväll blir det bara bokrecensioner att jobba med. Det ska bli kul.
Nu jävlar
Idag blev en flopp. En rejäl flopp. Så förbannad. Ledsen. Besviken. Jag hatar OS. Jag hatar sport. Jag hatar TV. Men jag hatar nog mig själv mest av allt. Vad är poängen med ett OS om man inte får se det? Det enda normal-arbetande människor får se av OS är en timmes sammandragning av tio timmars OS som går på natten? Vad fan är poängen med SVT-Play (märk väl, deras slogan för miljardsatsningen som SVT pLay inneburit är "Allt alltid tillgängligt") Jo jävlar vilken bluff. Två miljarder människor ser bara sammandragningar - för idén med internetbaserad TV-tittning försvinner när det enda av OS de visar där är Live-sändningar. Så när ska jag då se konståkningen, eller rodel, eller snowboard? Så arg. Med alla möjligheter vi haft så får vi ändå inte chansen. Besviken.
Mycket ilska idag
Mycket bra och mycket dåligt idag. Summeringen av dagen kan man säga är att svenska system suger och inte fungerar över huvudtaget, att lilla människan ALLTID förlorar mot den stora gruppen, att svenskar aldrig kan erkänna ett fel, att Västerås borde ta titeln från Katrineholm om Sveriges tråkigaste stad, att karlar alltid ställer till problem, att man förlorar mycket på att vara en tidsoptimist, att opera är roligt och att jag och mamma alltid drar ner medelåldern på alla konserter vi går på, och att vi vill tjäna mer pengar. Vi har desutom insett att solen inte lyser med sin frånvaro längre utan strålar sönder all is på trappan vår och får snön att rinna nerför fönstren. Det är dagens plus idag. Och att imorgon får jag äta som jag vill igen. :)
Lördagkväll och en vanlig söndag
Igår kväll var trevligt, jag åt ganska bra och spydde inte där heller. Jag mådde bra, sov lite emellanåt, som sagt så är det inte många timmar per natt jag får längre. Det känns sådär. Sova, sova. Blir inte piggare av att jag vilar heller. Men i alla fall, vi tittade faktiskt på melodifestivalen. Som floppade lika mycket som förra veckan. Jag kröp ner i Irenes knä och hade faktiskt riktigt roligt när vi tittade på Ica Age 2:an. Mamma hade roligt hon med. Det behöver hon.
Idag är dock en tråkig dag. På sätt och vis önskar jag att den inte fanns alls, men samtidigt att vi kanske kunde sätta på en mysig film och bara dra ner sig under en filt. Så ser det inte ut som att det blir, men jag får helt enkelt försökalåtsas att det är en helt vanlig tråkig ångestsöndag.
Det där med maten
Mjo. Det går lite blandat med det. Mat igår som jag spydde upp, men innan det var det i söndags. Jag har känt mig så nöjd, sprungit tolv km och gått sex varje dag och igår gick jag bara på EN promenad. Jävla äckel jag är. Vill inte kämpa mer för det här. Är liksom inte värt att falla igen. Den där färden med vinden som blåser i ansiktet när jag faller rakt ner. Spikrakt, 90 grader ner. Det önskar jag att jag inte gjort. Att jag aldrig skulle göra de där extrema topparna och dalarna. Men bipolär störning är så. Det är det enda typiska som skiljer bipolär/manodepressiv från "vanlig" depression. Och nog är de där tvära backarna upp och ner smärtsamma. Besvikna, svikande, onda, elaka, ensamma, tryckande, ångestfyllda, skrämmande, krossande, förstörande. Allt det där jobbiga.
Så ser livet ut nu.
www.foreverhopeless.blogg.se/mer
Så ser livet ut nu.
www.foreverhopeless.blogg.se/mer
Intellektuella lekar
Hur jag än säger lekar så tänker jag perverst, men det sitter i sen högstadiet. Det var inte det jag skulle tänka på nu - utan att min hjärna senaste dagarna fått göra en hel del övningar. Den tycker om det. Jag är inte van att inte tänka alls. Att tänkt väldigt lite eller ibland bara på Demonerna så har jag ändå haft någon fråga som jag kunnat tänka på när jag haft tid och ork över. Först hade jag Sandras historia, som var rolig, och nu har jag bestämt mig för att göra ett recensionssystem som behandlar böcker, filmer och musik. Då kommer jag ha att göra. Jag kommr välja universitetsmallen för recensioner. Dentycker jag om. Då får jag verkligen tänka på vad jag skriver. Jag vet vad jag ska skriva men jag måste få det rätt för att syfte och frågeställningar kring recensionsobjektet. Just nu kämpar jag med att få ihop ett system så att det funkar att koodrinera sig mellan alla dokument och hyllor och så vidare. Så jag återkommer när jag hittar på något att skylla en paus på.
I min alldeles egna famn
Det blev sent och tidigt inatt. Hon var strax efter tre när jag la ifrån mig boken, hon var kvart i fyra innan jag drog täcket över huvudet och grät och tio över fem vaknade av att jag slog mitt huvud mot spjälorna i sängen. Det blödde i hårfästet. Det bultar lite mindre underbart just nu. Så tårarna som föll orkade jag inte torka själv och som alltid, ingen annan gör det heller. Det var en av få anledningarna till varför jag saknar en karl. Trots att listan jag gjorde imorse/inatt över karlars alla nackdelar, som för tillfället blev lång, av olika anledningar. Ja, jag är faktiskt smått förbannad på det manliga könet när jag ser vilka skador dom kan göra. Det gör ont i mig att se hur hårt hon tar det.
Så karlar, håll er undan från elaka kommentarer,
Om man googlade sig själv
Om det fanns en anledning till att dyka upp på Google, vad hade jag då hamnar där för? För ÄS, för mitt författarskap, för mitt ev jobb, för min syn på psyk/sjukvården? Vad vore det minst ointressanta om sig själv?
Suck on that. I alla fall, ikväll suger hårt.
Suck on that. I alla fall, ikväll suger hårt.
Pust
Hundkaos
Nu är det fem hundar, två hanar - som har noll uppfostran - varav den ena efter två år inte kan sitt namn än. Den andra är så klumpig att han kan riva ett helt köksbord. Den sistnämnde är från samma kull som vår gamla hund, Stina. Sedan är det min tax, och mammas lajka som ni känner till sedan innan. Så det är lite smått kaos. Två hanar med två tikar - hundar fungerar som män (med mindre tankeförmåga ändå, och inte riktigt lika många tendenser att svika det kvinnliga könet) MEN de är mer sexinriktade. SÅ för de stora klunsarna är min lilla tax ett lätt offer. Hon har krupt upp bakom min rygg och trycker ner sig så mycket hon kan.
Annars är det lugnt idag. Nu ska jag i alla fall ner till grannen en stund.
Annars är det lugnt idag. Nu ska jag i alla fall ner till grannen en stund.
Stimulans
Fick knappast något stort att göra men min hjärna saknar det intellektuella arbetet. Det gör den verkligen. Mina dagar består ju som bekant ut med promenader, springturer och möten. Men i alla fall, idag fick jag en intressant uppgift, från Sandra (tack), en historiatenta med inriktning upplsyningen och begreppet de mänskliga rättigheterna.
Snart ska jag traska ner till mor. Fast först en riktig promenad.
Nu jävlar
Nu är jag högt uppe i puls av månag skäl. Ett: jag har sprungit 8 km. Två: jag vet att om jag håller i som nu så kommer jag bli smalare, mindre ful. Och tre: det motsatta könet beter sig som svin.
www.foreverhopeless.blogg.se/mer
Hos Maria
Här sitter jag och försöker få Maria att skratta, lite knivigt men det går okej. Skönt att vara här, men ska snart drar jag mig mot ICA för att handla vitaminer. Måste skärpa mig med det. men det ska nog gå bra så småningom.
Och jag är lite smått förbannad, människor som sviker. Ni kan dra åt helvete!
Och jag är lite smått förbannad, människor som sviker. Ni kan dra åt helvete!
Snöfall
Här faller snön än. Den faller långsamt i stora tunga flingor som avtecknar sig precis som i såna här snökulor man skakar om. Den ringlar sig genom himlen och landar snart bara för att hamna under när nästa flinga kommer. Genom mitt fönster ser jag taket i huset bredvid som är en halvmeter högre när solen lyser. Det har varit en bra natt. Jag har sovit nästan hela tiden. Var vaken mellan 3 och strax efter 5, men det enda som känns i kroppen nu är den bortdomnade kroppen som Nozinan ger. Benen är tunga och är stela efter för många timmar i sängen, armarna är som slime-klet och huvudet simmar åt sidorna när jag tappar bort halsen. Det är som vanligt. Men som sagt. det är det enda. Huvudet som brukar vakna av att hallucinationsmonstren (inte ÄS-demonerna), , som Seroquel ger, skriker i kör, inte alls finns än. Inte heller ringandet i öronen, också tack vare Seroquel, har vaknat än. Det kommer om en timme när jag fyllt på lagret med mediciner som inte fyller sin funktion. Trots det, så är jag glad än, för jag får några vakna timmar med frid i sinnet.
Så jag ska njuta av att snön inte är slaskig än och ta en promenad, för att återkomma senare. Då ska jag skriva en recension av Stieg Larssons första bok. Har bestämt att jag ska skriva en recension över alla böcker jag läser. Det ska bli roligt. Promenad
Så jag ska njuta av att snön inte är slaskig än och ta en promenad, för att återkomma senare. Då ska jag skriva en recension av Stieg Larssons första bok. Har bestämt att jag ska skriva en recension över alla böcker jag läser. Det ska bli roligt. Promenad
Springande ben
Det rusar en gigantisk lycka i min kropp. Jag spydde just på grund av det hårda slitet på grusvägen genom skogen. En kick pumpar ut syre i kroppen och jag kan inte låta bli att vilja ut och springa mer. Jag har verkligen saknat att springa, att tvinga mig att ta ett steg mer än jag orkar, och sedan ett till, bara för att ha sprungit flera kilometer mer än vad jag egentligen orkar. Helt plötsligt pumpar hjärtat i samma takt som musiken och jag är ostoppbar, oövervinnlig, ensam på tronen. På tronen över demonerna och drottningen över kilona som minskar. Idag sprang jag åtta kilometer, imorgon åtta, sedan blir det tio i en vecka, sedan tolv i två veckor, därefter blir det tills mina ben viker sig. Och jag ska spy upp vattnet jag druckit innan. För nu kan inget hindra mig.
Ingenting kan förstöra lyckokicken som bultar i mig.
Absolut ingenting
Ingenting kan förstöra lyckokicken som bultar i mig.
Absolut ingenting
Nu jävlar
Nu är det dags för att ta tag i vikten. Har gått upp alldeles för mycket. Nu ska jag bli smalare. Finare. Mindre äcklig. Så är det någon som har någon peppande musik är ni välkomna att höra av er.
Men nu bär det av mot Rocklunda spåret.
Men nu bär det av mot Rocklunda spåret.
Ätstörningsenheten
Idag är det möte med Lotta och Marie. Kommer bli riktigt tungt känner jag. Har inte pratat med någon där på mer än en vecka. Så alla tankar och all skit som gnagt i en vecka som jag inte fått ur mig ska jag försöka hålla inne idag.
Dessutom är mamma sur för jag "är sur och ogigg och vill inte göra något alls". På grund utav att jag inte vill ha jeans? Vem fan är oggig då? Jag vill klä upp mig för att gå till en läkare som inte ens tror att jag mår bra? Då ska jag ändå klä upp mig? Nästa gång, ska jag sminka mig då också eller? Gah, blir så irriterad.
Wish me good luck!
Dessutom är mamma sur för jag "är sur och ogigg och vill inte göra något alls". På grund utav att jag inte vill ha jeans? Vem fan är oggig då? Jag vill klä upp mig för att gå till en läkare som inte ens tror att jag mår bra? Då ska jag ändå klä upp mig? Nästa gång, ska jag sminka mig då också eller? Gah, blir så irriterad.
Wish me good luck!
The scars show where you've been, but they don't decide where you're going
Vägran till att gå upp ur sängen fram till klockan 11.30. Te med raspberry och blueberry (egenkomponerat :) :P ), Stieg Larssons andra bok - Flickan som lekte med elden. Räkningar. Fem årskalendrar. En trasig mobilladdare. En galen hund. En ond hals. Och smärtsamma minnen. Då har ni min dag hittills. Just nu kämpar jag mig igenom 42 bloggar :P Har bara tre kvar så inte så duktig på att kommentera direkt.
Det känns lite tungt att finnas till idag. Det är årsdag. För fem år sedan träffade jag Andreas. Exakt idag. Om 3 timmar och tio minuter satte han sig bredvid mig. I de där blåa alltför stora biostolarna längst ut i kanten bland drygt 120 högskolestudenterna som skulle skriva tills pennorna tappade sin udd. Det gjorde inte ham bredvid mig, han tryckte igång sin minimala bandspelare och resten av tiden innan paus ägnade jag större delen av den till att blänga på den surrande maskinen, enbart för att en snygg kille satt med den och desutom visade mycket goda egenskaper på allt det jag verkligen inte gillar hos en människa. Han satt självsäker tillbakalutad mot stolen som man halvlåg i om man lutade sig bakåt. Han log lite snett vid alla kommentarer han inte höll med om, och tittade på mig i tron att jag inte såg det. Jag såg. Jag såg det så väl.
I paus reste jag mig fort för att kunna springa ifrån alla människor jag förstått skulle ta mycket plats vid borden. Han släppte förbi mig och skrattade tyst. Jag sprang i panik till hörnet längst bort i hallen utanför. När kön till frukten började tunnas ut snodde jag åt mig ett äpple men fann när jag kom tillbaka att min ensamma fåtölj nu fylldes av den svarthåriga, solbrända, leende, självsäkre mannen som satt intill mig i salen. Han log bredare nu och visste att han satt med trumfkorten. Det visste jag med. Jag kastade äpplet men han flyttade sig inte. Jag ställde mig tre meter bredvid och svor för mig själv.
Efter paus delades vi in i gruper om fyra. De delade upp oss efter stolsnummer. Därmed presenterades Andreas för mig och jag fick kämpa hårt resten av tiden för att inte slå till mig själv. Det bestämdes att jag ock Andreas skulle ta en analysdel och de andra två tjejerna den andra. Hela vägen till tåget diskuterade vi hur vi skulle lösa det, de andra två tjejerna bodde ihop, jag och Andreas valde internetvägen. Vi sa hej då vid utgången mot tåget på Stockholms central. Jag hade precis hunnit sätta mig när han dyker upp bredvid mig. Han ska till Fagersta. Vi går av tåget i Västerås och han går ner i nästa trapp mot Fagersta- Ludvika-tåget. Jag springer efter och är sist på tåget. Han sitter i den sista vagnen. Han skrattar när jag sätter mig ner på andra sidan bordet.
Innanför hans dörr kommer tre barn springade. Alla är under tio och stannar förvirrade på andra sidan om Andreas. De har aldrig sett mig, jag kryper ihop av rädsla men efter några minuter på knä bredvid dom är jag mer än välkommen. I köket väntar Anneli, modern, tillsammans med den äldsta av barnen. Jag blir kvar hela helgen. Jag blir kvar länge. Och jag kommer flera gånger. Många gånger och på något vis räcker det med att ses en gång i månaden. Så lever vi vidare.
Och han lever vidare än. Fastän den det som hände den 9e juli fortfarande har hänt.
Farmor
Idag har vi varit hos farmor. Det var massa snö. Inte lika mycket som här i Västerås men inte så mycket mindre. Jag och farmor konstaterade att nästa år kan det bli sex hundar i huset. Vi har Stina, vorstehrn som är född april 02, sedan lajkan Mistra, som är född 07, sedan är det min hund, taxen Tischa. Nu har pappa bestämt sig för att ta en valpkull på Mistra. En lajka får mellan 2 och 5 valpar. Av dessa ska pappa behålla en tik. Den kullen kommer runt maj. Till september ska han nu också köpa en ny vorstehr. Det blir fem hundar, permanent alltså. Om dessutom farmor inte klarar av Rusa, hennes tax, som är född 98, hamnar hon hos oss. Det blir sex hundar. Jag är hundälskare och de enda katter jag tycker om är Marias katter. Men sex hundar får mig definitivt att överväga att komma hem till mamma och pappa varannan helg. Min hund kommer få det tufft att acceptera att hon inte är minst längre.
Annars är det väl typ sådär. Önskar att jag hade någon Anna att luta mig emot. Eller ja, någon att luta mig emot som säger till mig vad jag ska göra, som får mig att fortsätta gå upp ur sängen.
Annars är det väl typ sådär. Önskar att jag hade någon Anna att luta mig emot. Eller ja, någon att luta mig emot som säger till mig vad jag ska göra, som får mig att fortsätta gå upp ur sängen.
Blöt päls
Idag ligger jag verkligen inte på plus hos hundarna. De råkade ut för duschen, stackarna, men jag och mamma bestämde att vi skulle tvätta alla filtar, kuddar, mattor och annat de bor i. Då tänkte vi göra allting rent. Så in i duschen åkte de, trots hårt motstånd jag möttes av. Men de kom in och kom ut rena med rufsiga pälsar och är nog ganska lugna. Dock får jag inte alltför trevliga blickar när jag går förbi ^^ Till och med hundar kan vara griniga. Jag passade själv på att duscha efter det, då min kära mor kliver in i badrummet för att hämta tvätten jag glömt hänga. Mina armar är allt annat än fina för stunden och mamma tyckte att hon aldrig sett att jag varit så ärrad och sårig förut. Det kan nog stämma, i alla fall delvis. Var länge sen jag skar på överarmna. Men det förtjänade jag, även om pappa kommer bli besviken när mamma berättar det. Men jag har aldrig sagt att jag är duktig.
Grattis till mig själv
Inkommande post - Grattis, du har just gett dig själv mer än du förtjänar. Jag tänker ändå behålla böckerna och straffa mig på annat sätt senare. Titlarna nedan består i alla fall av Stefan Holm, Tina Nordlund, Emma Igelström, Cathy Glass och Julia Gregory. Tre idrottare alltså och två knock-down böcker. Mest har jag hört om Cathy Glass´ Skadad. Dock ser jag mest fram emot en av mina absoluta favoritmänniskor - Stefan Holm. Inte bara som idrottare eller tävlande, utan som person och medmänniska och som vetenskapsman och lärare. Men dessa böcker får allt vänta. Det finns många i kö först. Vi som aldrig sa hora, är den ena, den blir jag klar med idag och sedan är det Stieg Larssons två sista också. Sedan blir det Cathy Glass och sedan Steafn Holm och därefter tror jag det blir Liza Marklunds sista, den nya med amerikanen. :) Först - Män som hatar kvinnor ska recenseras.
Ordlös
Suttit här med datorn igång i en timme drygt men vet inte vad jag ska skriva så jag skriver helt enkelt att jag inte vet riktigt hur jag mår. Det känns varken bu eller bä just nu.
Det snöar inte, vilket jag är glad över. På söndag ska jcg och pappa upp till farmor över dagen, det ska bli skönt.
Det snöar inte, vilket jag är glad över. På söndag ska jcg och pappa upp till farmor över dagen, det ska bli skönt.
Virrvirr
Det snurrar fint i mitt huvud. Jag ska gå och lägga mig. Men tänkte bara säga att imorgon har jag och mamma mysdag. Så vi höres då.
Torsdag
Torsdagar är konstiga dagar tycker jag, Idag ska jag inte göra något alls. Tvätta, städa, sortera och bädda om sängar osv. Lite smågrejer bara. Har just sökt en ny lägenhet, som ligger i andra änden av det hus jag redan bor i. Vill ha större. Men får se hur det blir med det.
"Denna sida upp"/Pills
Idag har varit en bra dag. Jag har mått upp och ned men efter någa uppiggande vindruvor hos Maria mitt på dagen där vi slängde upp och ned saker ur flyttkartonger upp i hyllor och letade förråd av olika slag, det var ett himla pusslande med siffror. Men till slut hittade vi cykelförråd, förråd, rätt tvättbricka och tyvärr fann vi inget soprum men hon får väl använda extra påsar ett tag. ^^
Ikväll var kvällen då dosetten skulle fyllas på. Idag äter jag 11 tabletter om dagen. Formellt, enligt pappret alltså. Förhoppningsvis tas Seroquel bort nästa torsdag, och en insomningstablett tillsätts. Idag äter jag dock två eller tre Theralen om dagen också i lugnande syfte. Så ja. Det är roligt värre att vara addicted.
Tre dagars kost
Ikväll var kvällen då dosetten skulle fyllas på. Idag äter jag 11 tabletter om dagen. Formellt, enligt pappret alltså. Förhoppningsvis tas Seroquel bort nästa torsdag, och en insomningstablett tillsätts. Idag äter jag dock två eller tre Theralen om dagen också i lugnande syfte. Så ja. Det är roligt värre att vara addicted.
Tre dagars kost
Uppstigning
Nu är det dags att ta sig upp tycker jag. Helst av allt skulle jag vilja ligga kvar till imorgon men jag saknar verkligen Maria så där ska jag vara strax efter ett. Det ska bli roligt. Som jag sagt tidigare kommer det verkligen bli bra för henne med alla nya steg hon tar. Som är fler än att hon flyttar men det tar vi inte här, inte nu i alla fall. Dock var hennes inte alltför strålande idé att jag med skulle ta et steg. Vilket efter förklaringar visade sig vara äta. Det var ingen bra idé. Utan mat är jag mindre dålig. Mindre värdelös. Så jag äter när jag måste och inte mer.
Ikväll ska jag hem till mamma och pappa. Har varit skönt att ha varit ensam ett tag. Det har varit jobbigt men det är ingen större skillnad mot hur det är att vara hos mamma och pappa. Nu ska jag dock på promenad en halvtimme. Åter om ett tag alltså.
Jag ångrade mig. Det blåser många sekundmeter och jag har ingen halsduk så promenaden får bli den ner till stan och Maria. Nu tänker jag knarka SUsa Boyles auditon till Britains got talent. Och Paul Potts sådan också. Vet inte hur många hundra gånger jag sett dom nu. Många. Och jag får tårar i ögonen varje gång än. Trots att jag vet varje höjt ögonbryn och varje person som reser sig i publiken. Men jag är kär. Och kommer så förbli.
Ikväll ska jag hem till mamma och pappa. Har varit skönt att ha varit ensam ett tag. Det har varit jobbigt men det är ingen större skillnad mot hur det är att vara hos mamma och pappa. Nu ska jag dock på promenad en halvtimme. Åter om ett tag alltså.
Jag ångrade mig. Det blåser många sekundmeter och jag har ingen halsduk så promenaden får bli den ner till stan och Maria. Nu tänker jag knarka SUsa Boyles auditon till Britains got talent. Och Paul Potts sådan också. Vet inte hur många hundra gånger jag sett dom nu. Många. Och jag får tårar i ögonen varje gång än. Trots att jag vet varje höjt ögonbryn och varje person som reser sig i publiken. Men jag är kär. Och kommer så förbli.
Sömnlös
Här ligger jag och torkar tårarna. Jag har ägnat de senaste fem timmarna till att läsa ut Stieg Larssons första bok. Och som många av er sa - den blev läsvärd. Synd att jag inte kan ge den mer än en stark trea, men den fick en stark fyra på andra halvan. Synd som sagt att början var allt annat än välskriven. Dock har den senaste evigheten tillbringats med att göra något jag mycket sällan gör, för att inte säga aldrig. Jag har dragit med mina såriga fingertoppar över alla de ärr jag tillfogat mig själv. De finns överallt. Armar, ben, handleder, hals, panna, haka, vader, anklar, lår, över bröst och över höfter, rygg, mage. Jag är en människa med en kropp jag med, även fast jag hatar och är äcklad av den. Den är precis som alla andras fast fulare, fetare och mer trasig. Och uppenbarligen mer ärrad än de flesta dessutom.
Jag ligger ändå här, äcklad och ganska förbannad på mig själv. Som alltid så tar det fyra timmar att somna. När jag väl somnat kan jag sova länge på alla Nozinan, men innan jag somnar ligger jag med paniken i halsen och ångesten som bankar hårt i flera timmar. Det spelar ingen roll om jag tar alla tabletter klockan sex eller klockan tio. Jag ligger ändå till klockan två och får kämpa mig upp vid tio sedan. Inte ens burken med Theralen som jag vänder på några gånger om dagen hjälper fastän jag tar fyra stycken när jag tar sömntabletterna. Imovane suger, Propavan suger ännu mer och vette fan vad som inte har samma äckliga bieffekter. Dock så mår kroppen som en heroinmissbrukares efter två år. Så det kanske finns alternativ som inte är fullt lika vedervärdiga. Inser att ta två Theralen till inte har någon effekt förrän jag ska upp igen. Så här får jag ligga och ta tag i läsningen av Ronnie Sandahls "Vi som aldrig sa hora", en gåva från tösen i Borlänge.
Jag ligger ändå här, äcklad och ganska förbannad på mig själv. Som alltid så tar det fyra timmar att somna. När jag väl somnat kan jag sova länge på alla Nozinan, men innan jag somnar ligger jag med paniken i halsen och ångesten som bankar hårt i flera timmar. Det spelar ingen roll om jag tar alla tabletter klockan sex eller klockan tio. Jag ligger ändå till klockan två och får kämpa mig upp vid tio sedan. Inte ens burken med Theralen som jag vänder på några gånger om dagen hjälper fastän jag tar fyra stycken när jag tar sömntabletterna. Imovane suger, Propavan suger ännu mer och vette fan vad som inte har samma äckliga bieffekter. Dock så mår kroppen som en heroinmissbrukares efter två år. Så det kanske finns alternativ som inte är fullt lika vedervärdiga. Inser att ta två Theralen till inte har någon effekt förrän jag ska upp igen. Så här får jag ligga och ta tag i läsningen av Ronnie Sandahls "Vi som aldrig sa hora", en gåva från tösen i Borlänge.
Andas andas
Det är svårt att andas. Jag vill inte mer. Jag vill skrika av mig på någon som ha bra svar på allt jag säger och allt jag skriker. Någon som får mig att fortsätta försöka göra allt det jag försökt göra innan. Inte att dö, även om jag har försökt med det allra mest. Jag vill fortsätta mot livet. Få leva på riktigt. Men jag är ensam ute på djupt vatten, för ingen Anna finns kvar, ingen Agneta heller. Ingen som drog i snöret jag satt fast i. Jag behöver någon sådan. Någon som vill komma till den punkt i verkligheten och i mitt liv där de kan börja kräva att jag ska sluta plåga mig själv i tron att det är det enda jag förtjänar. För kanske finns det någon mening med allt det jag gör. Vägen har gjort en 90 graders vändning från den väg som ledde dit. Ingen finns med mig där. Jag behöver någon där, som vet vad de ska säga för att få mig att forstätta. Jag behöver en ny Anna, som lyssnar och som ställer jobbiga frågor som jag borde och vill ha svar på. Jag behöver någon som lyssnar.
Jag hoppas du läser
Jag har gjort en låst blogg, som de flesta vet (www.foreverhopeless.blogg.se/mer ). Endast på grund av det faktum att vissa läsare inte var välkomna, men idag hoppas jag att du läser, för idag handlar den här öppna bloggen om det liv jag lever och som jag önskar du förstod, eller i alla fall ville försöka förstå. För nu förstår ni inte alls, inte du, inte ni, inte dom. Men pappa, jag skulle så gärna vilja att du förstod vad det är som händer med mig. Varför allting blivit så fel. För någonstans på vägen gick allting väldigt galet snett.
Jag mår skit. Jag mår som en överfull soptunna, tom men full av illaluktande skit som någon glömt bort. Jag dricker läst och önskar att jag vågade ta tag i mitt liv. Men det gör jag inte. För jag är för rädd för att misslyckas. För det vet jag att jag kommer göra om jag gör något. Så därför gör jag ingenting, då misslyckas jag bara med att göra något alls. Inte med alla tusen saker jag försöker göra. För jag kan inte göra saker bra. Jag är ett värdelöst äckel med för lite kraft. Jag har fula ärr, ett trasigt hjärta, förmågan att svika och förstöra, dödslängtan och för många tabletter. Kort sagt så är det helt värdelöst. Jag är helt värdelös.
Jag mår skit. Jag mår som en överfull soptunna, tom men full av illaluktande skit som någon glömt bort. Jag dricker läst och önskar att jag vågade ta tag i mitt liv. Men det gör jag inte. För jag är för rädd för att misslyckas. För det vet jag att jag kommer göra om jag gör något. Så därför gör jag ingenting, då misslyckas jag bara med att göra något alls. Inte med alla tusen saker jag försöker göra. För jag kan inte göra saker bra. Jag är ett värdelöst äckel med för lite kraft. Jag har fula ärr, ett trasigt hjärta, förmågan att svika och förstöra, dödslängtan och för många tabletter. Kort sagt så är det helt värdelöst. Jag är helt värdelös.
Så gjorde vi då
Imorgon är det dags för att träffa Marie igen. Kanske kanske innebär det en dag utan rakblad sen. Om allting går vägen. Jag försökte förklara förra veckan att det inte går att bara träffas var femte sjätte dag. Då tappar dom bort mig på vägen och jag blir ensam, utan kontroll, med för många sätt att skada mig på. Med Anna var allting så svårt, det var så mycket krav, så mycket jag skulle säga, så många frågor jg skulle svara på och så många tankar jag var tvungen att tänka. Det var så mycket som stod på spel. Det var så mycket som Anna ville att jag skulle göra, jag var rädd, jag hade mina stödhjul på cykeln som jag inte vågade luta mig mot. Nu är det för sent och jag haringen Anna kvar att luta mig emot. Det var svårt då, jag visste inte hur svårt det skulle komma att bli. Ingen som Anna. Ingen jag kunde lita på. Ingen jag kan lita på. Det tog så lång tid med Anna. Nu är hon borta. Och jag har inga stödhjul kvar. Det enda som håller mig uppe nu är två svaga skakiga ben med för mycket tyngd på sig.
Utan Anna ja. Utan någon som får mig att fortsätta. Utan någon som gjorde saker lite lite bättre.a
Utan Anna ja. Utan någon som får mig att fortsätta. Utan någon som gjorde saker lite lite bättre.a
Bluäsch
Jag var på väg mot bussen när jag inser att jag precis missat den så gick hem och ligger nu i sängen och kan inte ta mig upp. Jag orkar verkligen inte. Vet att det är patetiskt, men det går bara inte. Jag vill inte mer. Jag vill inte försöka vara svag, dålig, hemsk, elak , värdelös. Jag vill vara normal och jag vill vara så där som alla vill att jag ska vara. Men det är jag inte. Jag är inte normal alls.
