Kampen för att överleva anorexin

Ibland vet jag inte vad jag tänkte på när jag skaffade den här hunden. Hon är fullständigt galen, men ack så underbar. 
 


Här är när hon varit hos mig i tre timmar. Det är taget i bilen när hon låg i en korg vid mina fötter precis efter att vi hämtat henne hos uppfödaren.



Tischa träffar Mistra för första gången.



Såhär ser man ut när man ätit mat från en för stor bunke och har rester över hela hakan. Och nej, hon tycker inte om det, men hon tycker ännu värre om att bli avtorkad istället.


Tischa vill ha uppmärksamet för att få leka.



Att bita i saker är nog nästan det bästa som finns. Utom att få mat eller få bita i människors fingrar genom en filt.



Och så här ser man ut när man sover, vilket också är bra för det får hon göra i både säng och soffa och i knä och på filt.

Hon är ett underbart mirakel och jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan henne. Jag fick henne när jag mådde som sämst. Då jag låg på 99an i ett halvår. Vi hämtade henne på en mack utanför Laxå i slutet på mars. Då var hon 7 veckor och 3 dagar gammal. Det var min enda permission jag fick sova hemma på tre månader. Det var fantastiskt. Min enda ångestfria dag på flera år. Hon räddade mitt liv. Flera gånger väckte hon de andra när jag tagit för många tabletter. Hon var med när jag var på väg att springa till bron. Hon spydde upp slem istället på vägen. Jag vände om då. Utan henne hade jag inte haft någon jag hade ansvar för. Med henne hade jag det. Någon att längta till.

Hon har flera egenskaper jag aldrig upplevt med en annan hund. Hon vaknar tio i sju; varje dag, oavsett väder, ljud, människor. Då vill hon in till mamma och pappas dubbelsäng (roligt med tanke på att pappa aldrig tillåtit hundar på övervåningen, ännu mindre i en säng och allra minst i deras säng. Men där är hon varje morgon. Leker med pappa fem minuter, lägger sig sedan under mammas täcke vid hennes knäveck där det är varmt medan pappa duschar. När mamma sedan går in i duschen följer hon med pappa ner och får mat. En kvart i hundgården sedan vill hon igen och kommer tillbaka till mig och sover till tio om jag inte går upp före. Då ska hon leka. Hon älskar att någon drar med fingrarna på ena sidan av en filt, hon vill bita från andra sidan filten tills hon är trött. Då ska hon ut i trädgården och promenera med mig en stund, sedan hundgården. Vid två vill hon in igen till klockan tio i fyra då hon vill ha mat. De får alltid mat klockan fyra. Sedan hundgården, till sju då hon kommer in och sover till nio i soffan, då hon vill leka igen. Varje kväll. I mer än två år. I två långa år.

Det var min hund. Några av hennes alla egenheter som gör henne till ett underbart orginial.