Mål och mål
Hur ska man förklara att man inte alls mår som de önskar att jag skulle må? Jag skulle vilja säga: "mamma jag skär inte längre, jag vill inte väga 36 igen, jag vill inte springa 3 mil längre för att jag måste." Men det kan jag inte, för allt det där vill jag, allt det där är det viktiga jag kämpar för på nätterna. Det är på dagarna jag kämpar för att nå dit att jag tala om en sanning om välmående, och det spelar ingen roll vad klockan är för ångesten är där alltid ändå. Kanske inte att det gör ont alla gånger, men den finns där, om det inte vore för den skulle jag redan vara antingen överdrivet fet eller väga 36 fortfarande. Men nu, nu är jag varken bra nog att vara mindre, eller bra nog att vara normal.
(ett av de många lyckade försöken till blommor i trädgården som mamma lyckat med i år)
Då till det positiva, jag har varit på IKEA, det var tungt, men jag var där. Nu ikväll har jag ätit godis efter att jag åt mat, som jag inte spydde upp. Jag är trött på att spy. Det är det absolut värsta av allt som ÄS gett mig. Jag borde aldrig börjat trycka hela händerna i halsen och det är nog bland det jag sätter som viktigast just nu; bort med att spy. Det vill jag slippa, och aldrig mer behöva börja med igen. Det är något jag ska kämpa för.
Återkommer ikväll, som vanligt med ett andra inlägg för dagen. Har blivit standard, känns som att det är ganska lagom; ett om hur dagen ser ut, ett om hur dagen blev. Så som sagt, hej på ett tag
(ett av de många lyckade försöken till blommor i trädgården som mamma lyckat med i år)
Då till det positiva, jag har varit på IKEA, det var tungt, men jag var där. Nu ikväll har jag ätit godis efter att jag åt mat, som jag inte spydde upp. Jag är trött på att spy. Det är det absolut värsta av allt som ÄS gett mig. Jag borde aldrig börjat trycka hela händerna i halsen och det är nog bland det jag sätter som viktigast just nu; bort med att spy. Det vill jag slippa, och aldrig mer behöva börja med igen. Det är något jag ska kämpa för.
Återkommer ikväll, som vanligt med ett andra inlägg för dagen. Har blivit standard, känns som att det är ganska lagom; ett om hur dagen ser ut, ett om hur dagen blev. Så som sagt, hej på ett tag
Det där med ord, ni vet
Efter två timmar har jag fortfarande rutan med "nytt inlägg" uppe. Men det kommer inga ord, de fastnar liksom halvvägs dit där de tänks. De kommer inte riktigt fram till det där då de kommer till medvetandet. Alltså är det enda som fyller mitt huvud monstruösa feberbilder; döda människor som hänger från träd, enorma ormar som simmar i vatten, blodtörstande hundar som springer runt mina ben, odjur som springer ut ur tv-skärmen. Osv osv.
Halstabletterna är slut = min hals dör, colan är slut = illamående, huvudvärkstabletterna slut = sprängande huvud, Theralen är slut = smärtsamt bultande hjärta och krypande ben. Ni vet, en sådan där dag då ingenting blir rätt.
Kanske är det såna här dagar jag kommer förföljas av resten av livet. Dagar då ångesten är allt jag fylls av, dagar då jag inte alls känner mig själv, jag känner mig ensam, oändligt ensam, och jag känner mig otillräcklig; människor låtsas må bra medan de egentligen skriker efter min hjälp, de längtar efter någon som finns där och inte sviker, så som jag gör.
Vad positivt det här blev. Eller inte.
Halstabletterna är slut = min hals dör, colan är slut = illamående, huvudvärkstabletterna slut = sprängande huvud, Theralen är slut = smärtsamt bultande hjärta och krypande ben. Ni vet, en sådan där dag då ingenting blir rätt.
Kanske är det såna här dagar jag kommer förföljas av resten av livet. Dagar då ångesten är allt jag fylls av, dagar då jag inte alls känner mig själv, jag känner mig ensam, oändligt ensam, och jag känner mig otillräcklig; människor låtsas må bra medan de egentligen skriker efter min hjälp, de längtar efter någon som finns där och inte sviker, så som jag gör.
Vad positivt det här blev. Eller inte.
Förkylningsbaciller
Sjuk, sjuk, och sjuk på alla vis. Det är lilla flickan som ligger många steg ifrån att vara frisk. Frisk på något vis alls. För hon var vaken mer än vad hon sov inatt. Hon gjorde mycket korkat i natt. Väldigt mycket.
För jag sprang 13 km och gjorde 3000 sit-ups på gräsmattan i skenet av en lysande sol. Jag tog 26 tabletter istället för 12 och jag skar upp min redan ärrade mage. Den är äckligt fet. Tänk om man kunde skära bort den.
Helt onödigt inlägg så fortsätter inte skriva.
För jag sprang 13 km och gjorde 3000 sit-ups på gräsmattan i skenet av en lysande sol. Jag tog 26 tabletter istället för 12 och jag skar upp min redan ärrade mage. Den är äckligt fet. Tänk om man kunde skära bort den.
Helt onödigt inlägg så fortsätter inte skriva.
Hot, hot and even more hot
Jag brinner, min choklad brinner och min mamma brinner. Jag av feber, glassen av värmen och mamma av solen som hon inte tål. Nu har hon dock råd med att köpa medicin (ja, den kostar ett antal tusen). Och jag är sjuk, mår ganska kasst och saknar att orka göra något alls, för just nu känns det inte som att varken jag, inuti eller kroppen har någon som helst kraft eller vilja att göra ens den minsta sak. Det må vara så jag alltid säger att jag är, men jag vet inte. Kanske är det bara att det känns så hela tiden? Kanske mår jag jätte bra om jag bara kände efter, kanske känner jag alldeles fel och snett mot det som egentligen är? Jag svamlar.
Nu tror jag att jag ska låta mina ögonlock nudda varandra och sova en stund till. Så gör jag när jag är sjuk. Jag har många graders feber, orkar inte stå upp och sover i princip 25 timmar om dygnet. Så god natt för ett tag.
Nu tror jag att jag ska låta mina ögonlock nudda varandra och sova en stund till. Så gör jag när jag är sjuk. Jag har många graders feber, orkar inte stå upp och sover i princip 25 timmar om dygnet. Så god natt för ett tag.
Midsommar 2010
Midsommar var bra. Jag har varit sjuk dock. Det har varit mycket bråk, men det var värt allt besvär och det dåliga.
Mamma gör sig i ordning, leker med sjalen, inför första stången vi reste; den hemma i Korsån, 3 av de ca 50 bofasta dök upp. En av dom farmor alltså. Totalt blev det väl runt 70 pers som fick två droppar regn på oss och hejade på alla små barn som dansade kring stången som svajade i vinden, de sjöng små grodorna, björnen sover, och allt annat som tillhör traditionen som Dala-folket firar. För alla er som inte varit där, var där! Ingen midsommar är som den.
Farmor, mamma och pappa väntar spänt på stångresning.
Barn runt stången. Detta är alltså fortfarande midsommarafton.
Mamma och pappa tvingades med i dansen, på grund av att de var de enda med dräkterna. Sockendräkter heter det förresten. Jag har en med, men jag gömde mig bakom bror så dansledaren missade mig.
Pappa i sockendräkt.
Vi byter dag, detta är igår, lördag och midsommardagen. Spelmännen som spelar inför tåget som kommer med kransen som ska viras kring stången. I Finngärds fäbod firar man nämligen midsommar dagen efter alla andra. Smart för då kommer mycket folk och dessutom är det roligt att vara lite annorlunda. För första gången sedan jag föddes var jag besviken över att komma dit; miljöpartistjävlarna är där OCH en av dom får hålla inledningstalet som alltså kommer direkt efter att stången rests.
Stången som reses.
Dans. Och mycket folk.
Och det var många bekanta, även för mig, men särskilt för pappa, som har många av sina gamla kompisar däruppe; skolkamrater, gamla lärarinnor (en av dom är lekledare och håller i dansen runt stången och den andra spelar dragspel, sagolikt duktig). Också för farmor, som här träffar Anna (tror jag?)
Senare på kvällen hoppade alla utom jag i vattnet. Pappa, som alltid varit en riktig badälskare har blivit en badkruka och stod med vatten bara till knäna innan min bror lurade ut honom och paddlade med fötterna framför honom. Som bilden visar alltså. :P Pappa blev därmed nedskvätt och vi andra väldigt skadeglada.
Sista kvällen, alltså igår, tvingade vi i Stina som inte alls gillar att bada, men det var skönt för dom alla att få doppa sig i vattnet, det var över 30 grader inne när vi kom hem från midsommarfirandet. Här sitter hon i alla fall och taggar inför att gå i vattnet igen. För, för en gångs skull trivdes hon bra i vattnet, hon har lärt sig simma effektivt. Förut var hon faktiskt ett levand bevis på att hundar inte alls självklart kan simma. Jag har aldrig hört in eller sett en hund som inte kan simma från början men Stina kunde inte simma så hon orkade inte hålla sig uppe i mer än några minuter. Nu gjorde hon oss i alla fall stolta för hon simmade perfekt.
Mamma sover med Tischa. För infons skull kan jag också säga att klockan var 16.13.
Det får nog avsluta inlägget. Har liiite för mycket feber för att orka engagera mig mer i orden.
Mamma gör sig i ordning, leker med sjalen, inför första stången vi reste; den hemma i Korsån, 3 av de ca 50 bofasta dök upp. En av dom farmor alltså. Totalt blev det väl runt 70 pers som fick två droppar regn på oss och hejade på alla små barn som dansade kring stången som svajade i vinden, de sjöng små grodorna, björnen sover, och allt annat som tillhör traditionen som Dala-folket firar. För alla er som inte varit där, var där! Ingen midsommar är som den.
Farmor, mamma och pappa väntar spänt på stångresning.
Barn runt stången. Detta är alltså fortfarande midsommarafton.
Mamma och pappa tvingades med i dansen, på grund av att de var de enda med dräkterna. Sockendräkter heter det förresten. Jag har en med, men jag gömde mig bakom bror så dansledaren missade mig.
Pappa i sockendräkt.
Vi byter dag, detta är igår, lördag och midsommardagen. Spelmännen som spelar inför tåget som kommer med kransen som ska viras kring stången. I Finngärds fäbod firar man nämligen midsommar dagen efter alla andra. Smart för då kommer mycket folk och dessutom är det roligt att vara lite annorlunda. För första gången sedan jag föddes var jag besviken över att komma dit; miljöpartistjävlarna är där OCH en av dom får hålla inledningstalet som alltså kommer direkt efter att stången rests.
Stången som reses.
Dans. Och mycket folk.
Och det var många bekanta, även för mig, men särskilt för pappa, som har många av sina gamla kompisar däruppe; skolkamrater, gamla lärarinnor (en av dom är lekledare och håller i dansen runt stången och den andra spelar dragspel, sagolikt duktig). Också för farmor, som här träffar Anna (tror jag?)
Senare på kvällen hoppade alla utom jag i vattnet. Pappa, som alltid varit en riktig badälskare har blivit en badkruka och stod med vatten bara till knäna innan min bror lurade ut honom och paddlade med fötterna framför honom. Som bilden visar alltså. :P Pappa blev därmed nedskvätt och vi andra väldigt skadeglada.
Sista kvällen, alltså igår, tvingade vi i Stina som inte alls gillar att bada, men det var skönt för dom alla att få doppa sig i vattnet, det var över 30 grader inne när vi kom hem från midsommarfirandet. Här sitter hon i alla fall och taggar inför att gå i vattnet igen. För, för en gångs skull trivdes hon bra i vattnet, hon har lärt sig simma effektivt. Förut var hon faktiskt ett levand bevis på att hundar inte alls självklart kan simma. Jag har aldrig hört in eller sett en hund som inte kan simma från början men Stina kunde inte simma så hon orkade inte hålla sig uppe i mer än några minuter. Nu gjorde hon oss i alla fall stolta för hon simmade perfekt.
Mamma sover med Tischa. För infons skull kan jag också säga att klockan var 16.13.
Det får nog avsluta inlägget. Har liiite för mycket feber för att orka engagera mig mer i orden.
I work all day, to pay the bills I have to pay, ain't it sad
Nu är sista räkningen betald för den här månaden. Tidigt jag vet, men blir borta till nästa fredag som det ser ut nu. Slappna av lite, andas i stugan och sommaren. Midsommar blir dock regnig som det ser ut nu. Fy på det, hade önskat en fin midsommar. Men icke, det passar bra in i mitt ganska sabbade liv. Men nog om mig och deppigheter, ha det bra allesammans ni nås via mobilen.
I en hög med högar
Detta är vad jag skrev för tre timmar sen: Och "I" (låter jätteotrevligt men eftersom du bara skrev ditt riktiga namn i mailadressen, som bara jag ser, så tänkte jag att du kanske inte ville att jag skulle skriva ut det, så du får överleva med en enda liten bokstav:) ) Det är så lätt att se alla era goda sidor, eller ja, det jag ser i alla fall. Bara det att allt som går åt helvete, vilket är det mesta och då känns det som att jag förtjänar det, annars skulle det inte bli så mycket som gick fel. Eller altså, eftersom allt blir fel måste det vara jag som är fel, eftersom jag inte kan göra rätt med saker som går fel. Jag babblar, du kan skicka ett mejl om du vill så kan jag försöka förklara :P Men är i alla fall glad att du finner någon glädje med allt babbel jag skriver. Kram till dig för fina ord.
Detta är vad jag skrivit från då tills nu: Jag gör fel, fel, fel, tänker galet, galet, galet. Med andra ord är det Theralendimma snart. En dimmig dimma.
Detta är vad jag skrivit från då tills nu: Jag gör fel, fel, fel, tänker galet, galet, galet. Med andra ord är det Theralendimma snart. En dimmig dimma.
Trött, trött, trött
Dagen har varit lång, men bra. Träffat älsklingstösen, vi skulle ju gjort det förra veckan men då blev det ju en tur till stugan den dagen. Förlåt för det, och tack för att vi sågs idag. Vi måste skärpa oss och ses lite oftare nu. Saknar dina skratt och dina konstigheter.
Jag är ändå trött nu, tagit mina tabletter och ätit en megastor macka nu. Okej inte så stor, men det känns så. Känner mig rejält fet och äcklig och hopplös och ensam. Vad vet jag, kanske kommer jag sitta fast i den här skiten. Tänk om jag aldrig tar mig ut den här skiten? Tänk om det blir som Marie föreställde sig idag. Att jag inte kan uppbåda den där viljan tillräckligt mycket för att bli "frisk". Att jag är för svag (för patetisk ska det egentligen stå) för att kunna ta mig ur det här.
Nu blev det deppigt, så jag ger upp nu, god natt.
Jag är ändå trött nu, tagit mina tabletter och ätit en megastor macka nu. Okej inte så stor, men det känns så. Känner mig rejält fet och äcklig och hopplös och ensam. Vad vet jag, kanske kommer jag sitta fast i den här skiten. Tänk om jag aldrig tar mig ut den här skiten? Tänk om det blir som Marie föreställde sig idag. Att jag inte kan uppbåda den där viljan tillräckligt mycket för att bli "frisk". Att jag är för svag (för patetisk ska det egentligen stå) för att kunna ta mig ur det här.
Nu blev det deppigt, så jag ger upp nu, god natt.
Måndag
Idag är det måndag och jag är trött idag igen. Sov ganska kasst, men jag sov i alla fall. Tacksamt eftersom jag ska träffa Marie idag, sista gången innan sommaren är här. Vet inte hur det ska gå att vara ensam hela sommaren utan någon som helst som jag kan vända mig till. Har inte varit så på flera år. Sen 06 har jag alltid haft någon som jobbat och som jag haft möjlighet att luta mig emot. Det har jag inte i sommar, och jag jar ingen aning vad jag ska göra. Hela min trygghet faller bort och jag vet blir relativt ensam. Hur ska det gå?
Sick of being tired
Det känns inte rätt att vara jag längre. Eller det har det väl aldrig gjort, men är så fel när jag gör något. Alla blir så trötta på när jag gör fel. Bryter ihop på ICA, ramlar i trappan, sover bort hela dagen, spyr upp maten, suckar åt pappa, duschar i kallvatten, räknar kalorier, glömmer berätta om tider jag har att passa, saker jag inte orkar göra osv. Det blir så galet när jag har något att göra med andra. Helst borde jag vara inlåst på mitt rum och stanna där för alltid, dö där inne utan att någon märker det, att de glömmer bort att jag fanns där och förstörde för dom en gång i tiden.
Jag babblar och fattar inte själv vad jag skriver. Tappar bort fokus på det jag gör och skriver och säger. Ska därför inte skriva något mer utan lämnar åt er att glömma bort mig fort. God natt
Jag babblar och fattar inte själv vad jag skriver. Tappar bort fokus på det jag gör och skriver och säger. Ska därför inte skriva något mer utan lämnar åt er att glömma bort mig fort. God natt
Dagen efter
Det känns verkligen så, trots att vi inte drack mycket vin. Det var gott i alla fall. Bröllopet var underbart, värd varenda sekund att titta på, de slapp ju regnet med. Hon var vacker och han lika charmig som vanligt. Eller nej, bättre, som det ska varaVi tittade från start till slut, missade ingenting. Det var underbart. Vi åt choklad och låg under filtar i sofforna. Vi såg min lillebror i teve, han stod med flagga utmed brudparets kortegeväg.
Jag mår ganska bra, eller ja, seg men mår bra inuti tror jag.
Jag mår ganska bra, eller ja, seg men mår bra inuti tror jag.
Kungabröllopsbevakning pågår! Inga inlägg idag!
Så är det idag: kungabröllop sänds i tre kanaler och jag och mamma önskar att vi hade haft två tv bredvid varandra. Det kan vi tyvärr inte så zappning pågår. Så för er trogna läsare och även ni mindre trogna läsare; ni får vackert vänta på den stora bomben som kommer vara fullspäckat med bröllopstankar. Jag önskar jag varit i form nog för att ha kunnat vara där, det hade varit en upplevelse för livet. Men mitt liv har kantats av sådana missade föreställningar förut så jag ska inte klaga, jag får uppleva det på håll ändå.
För övrigt är min bror där och bär en flagga!
För övrigt är min bror där och bär en flagga!
Äntligen
Efter drygt en timme har jag i alla fall skrivit inläggets namn och den här meningen. Wow, vilken kreativitet. Det är lite tomt i mitt huvud, känner mig ganska kass, dålig, värdelös, elak, självisk, konstig, helt genomrutten. Jag räcker liksom inte till riktigt, som om alla vill ha mer än vad jag ger. Som att jag ger för lite mot vad jag får av dom. Er heter det kanske. Jag räcker helt enkelt inte till.
Kanske den här värdelöshetskänslan beror på att jag helt enkelt är sämre än alla andra. Titta på min lillebror till exempel: han har godkänt i alla ämnen, han som aldirg klarat skolan, han har till och med planerat nästa år. Han åker till Österrike och tävlar EM, han har skaffat tjej, som vanligt är hon väl snyggast i Västerås, han har körkort, är snygg och dessutom gillar och gör han alla saker pappa gillar och gör. Hur ska jag få plats i den här familjen med en sån lillebror?
Bror första vildsvinet, 09
Kanske den här värdelöshetskänslan beror på att jag helt enkelt är sämre än alla andra. Titta på min lillebror till exempel: han har godkänt i alla ämnen, han som aldirg klarat skolan, han har till och med planerat nästa år. Han åker till Österrike och tävlar EM, han har skaffat tjej, som vanligt är hon väl snyggast i Västerås, han har körkort, är snygg och dessutom gillar och gör han alla saker pappa gillar och gör. Hur ska jag få plats i den här familjen med en sån lillebror?
Bror första vildsvinet, 09
Inför helgen
Ikväll har vi bakat kakor och en dessert i cheesecalke sorti. Eller liknande det i alla fall, med rabarber. Gott och onyttigt men roligt.
Snart är det helg dessutom och det ska bli både skönt och jobbigt. Kanske som alla andra tycker. Men det vet jag i och för sig inget om.
Så god natt, trots att det är många timmar kvar innan jag somnar, (tog tabletterna alldeles nyss) granntöserna sitter vid bordet och vi spelar kort, väldigt tråkigt för det spelar ingen roll vad jag och Jossan gör, Michan får upp precis alla kort hon vill ha, även om hon skulle försöka förlora har hon för bra kort för det. Så lite tråkigt att veta att det spelar ingen roll vad man gör, du förlorar ändå. Så ja.
Snart är det helg dessutom och det ska bli både skönt och jobbigt. Kanske som alla andra tycker. Men det vet jag i och för sig inget om.
Så god natt, trots att det är många timmar kvar innan jag somnar, (tog tabletterna alldeles nyss) granntöserna sitter vid bordet och vi spelar kort, väldigt tråkigt för det spelar ingen roll vad jag och Jossan gör, Michan får upp precis alla kort hon vill ha, även om hon skulle försöka förlora har hon för bra kort för det. Så lite tråkigt att veta att det spelar ingen roll vad man gör, du förlorar ändå. Så ja.
Ibland är livet rätt bra
Jag mår ganska bra idag. Solen är för varm för både mig och mamma, men det känns okej när vi nu är inomhus. Dock tog vi oss till en ny blomsteraffär i det annars tråkiga Västerås. Nu är vi i alla fall inne, ska dammsuga tänkte jag. Har hur som helst betalat mammas ena räkning till sin A-kassa, har betalat mitt mobilabonnemang och en räkning för missat möte med dom på ät.
Efter detta har jag ändå 1400 kronor kvar, roligt med tanke på 5000 trillar in imorgon. De kommer i alla fall gå åt, många räkningar trots att hyran inte är tillbaka förrän efter sommaren.
Nog om mig.
Efter detta har jag ändå 1400 kronor kvar, roligt med tanke på 5000 trillar in imorgon. De kommer i alla fall gå åt, många räkningar trots att hyran inte är tillbaka förrän efter sommaren.
Nog om mig.
Låång dag
Klockan är mycket, jag har tagit mina tabletter, gosat ner mig under en filt vid mammas fötter i soffan. Vi har varit i stugan och klippt gräs, trimmat gräs runt stenar och dammsugit, sopast altanen och baksidan, fiskat (som slutade i en fisk som flög över mitt huvud från den ena sidan av båten till den andra.) Jag fick såklart sitta vid årorna i motvinden. Det var mysigt, farmor fick lite tid att bara göra helt onödiga saker men som hon tycker är kul. En del av dem är lite sådär att hon inte vågar göra dom ensam så nu när vi är där vill hon gärna göra det. Så där ålderdomligt ni vet.
Det får vara allt för idag. Tyvärr orkar jag inte kommentera något idag. Så god natt
Det får vara allt för idag. Tyvärr orkar jag inte kommentera något idag. Så god natt
Kort inlägg
Sovit ganska bra inatt, så skönt att få sova några timmar i sträck, händer inte ofta. Så tack för det. Vi tackar också för det goda väder som väntar oss i Korsån och stugan.
Så hej då
Så hej då
Myspys
Imorgon bär det av mot Korsån och stugan. Över-dagen-tur. Farmor och stugan behöver omvårdnad. Det ska bli skönt, samtidigt som jag missar annat roligt som jag gärna hade hunnit med. Det får vi klämma in så småningom. Jag är trött ikväll, mamma har sett mina inte alltför fina skärsår på magen, de som alltså trott att jag inte gjort något på två månader, min fot bultar efter att den fick smaka på en stor sten på baksidan, och min hund är sur. Så det får bli god natt för ikväll.
Solskrik (12 maj 10)
Det fina vädret
skriker till mitt
hjärta som
bankar att det
känner alldeles
fel som vill
krypa ner till
ätstörningen
där det är tryggt
och lugnt och där det
löper minst risk
att skadas som
mest men
aj, lilla vän,
aj som fan
skriker solen
när den blir
lämnad där
utanför mitt
lilla osynliga
fönster för den
hade så gärna
velat krossa
mig alldeles
totalt
Osäker
Idag kan nog bli en tuff dag. Jag känner mig trött och seg och som att jag gick upp för tidigt. Inte blir det bättre av gårdagen som verkligen inte blev bra. Som sagt slutade den i blod. Känner mig ganska dålig, ganska ensam och ganska hopplös. Må så vara att jag kanske inte är det hela tiden, men hela tiden gör jag saker som verkligen inte är bra, som jag vet inte är bra och som bara gör mig sämre. Sämre än vad jag trodde jag någonsin skulle bli. Kanske var det så det var tänkt, att jag skulle fastna här och om och om igen misslyckas. Det var det mest positiva jag kunde komma på. Eller ja, det minst negativa i alla fall.
Med andra ord
Det har varit en tung dag. Har mått ganska kasst. Träffade som sagt Försäkringskassan, som det gick bra hos. Eller ja, bra ska jag inte säga, men det gick okej. Det fortsatte med två timmar gömd inne i ett hörn av stadsbiblioteket som inte ens städerskorna kommer ihåg: bakom en pelare där dammråttorna säkert haft det trevligt. Det hamnade några droppar blod där. Orkar liksom inte ta tag i mig själv.
Nu orkar jag inte skriva mer. God natt
Nu orkar jag inte skriva mer. God natt
Kort inlägg
Jag ska strax bege mig till Försäkringskassan där Marie väntar för vi ska träffa FK tillsammans. Nervös, men jag hoppas det går bra. Dock är risken ganska stor att det här inte kommer fungera. Det passar liksom in i mitt liv att det här inte ska gå. Jag vet att jag är negativ, men jag vågar inte vänta mig, tro eller hoppas på något, då blir jag bara besviken till sist ändå.
Sorry alla läsare
Har varit några hektiska dagar. Student i fredags, som var roligt, intressant, värdefullt, bra och alldeles underbart. Trots regnet så var töserna jag känner glada och spralliga. Bilder väntar. Några i alla fall. Jag slapp inte undan. Trots att jag försökte. Jag var diskret, tyst och trevlig när jag väl gjorde väsen av mig. Så jag tror Marie är nöjd med. Jag hade långärmat på mig hela dagen. Också tur för Marie. Emma var supermysig, tack för all stöttning. <3
Det följdes av en lång dag igår, men tävling för den manliga skaran av familjen där vi jobbade som funktionärer, därefter var det en kväll med grannarna. Åt mat och spelade kort och spelade spel och ja, lite allt möjligt. Så ursäkta för inläggstorkan.
Så sammantaget så mår jag okej.
Det följdes av en lång dag igår, men tävling för den manliga skaran av familjen där vi jobbade som funktionärer, därefter var det en kväll med grannarna. Åt mat och spelade kort och spelade spel och ja, lite allt möjligt. Så ursäkta för inläggstorkan.
Så sammantaget så mår jag okej.
Ett kort och trött men glatt inlägg
Har tyvärr inga bilder på studenten än, men hon var vacker som alltid. Det regnade, väldigt lite och tror inte de studsande, skrikande, galna studenterna påverkades av det. Det var god mat, som jag åt efter några pink pills och sedan blev det dessert, chokladtårta. Jag kände mig inte utsatt och höll mig ifrån några missöden med de människor jag hade fruktat lite smått. Det gick alltså bra, jag var trött redan från början men kom igång efter en kopp kaffe med en söt Emma som mötte mig på stationen.
En överraskning, en fin en, var Nemo som såg mig från sitt flak. Hon var grym som vanligt.
Så tack alla för en fin dag.
En överraskning, en fin en, var Nemo som såg mig från sitt flak. Hon var grym som vanligt.
Så tack alla för en fin dag.
Några några timmar bara (och en dikt) Drömliv (Dikt)
Snart är det bara några timmar kvar tills jag sitter på tåget och ytterligare 1 timam och 41 minuter innan jag kliver av tåget och hoppar av rakt ner i famnen på en underbar människa. Denna underbara människa ska guida mig till Borlänges folkhav där vi ska heja på studenter. Särskilt en av dom. Fast henne kommer vi inte höra så mycket. Hon får försöka hoppa extra mycket istället. Det vet jag att hon kan. Hon kan allt. Och på tal om henne råkade jag glömma hennes ena present i butiken ^^ Jaja, det har ju hänt värre saker. 
Och här kommer dikter som önskat. Kanske ska skriva in en till någon annan dag.
------------
Du sitter
fastklistrad på
mina hjärnceller
som är precis
lika många
som dina för
inuti smeker
din kärlek min,
min som är
större
än din och
större än mitt
hjärta,
det där hjärtat
du så förtvivlat
försökt rädda i
alla dessa år,
och ändå,
efter tiden som
tickat ifrån våra
löften,
kan jag inte
sluta drömma
de där
drömmarna du
väckte till liv
Du får vara mitt magiska heroin (dikt)
Du är saknad
av alla oss
som trodde
att du skulle
hitta tillbaka
till livet du
inte hade levt
på så många år,
det vet jag ju
att du inte
skulle gjort ändå,
men ibland vaknar
abstinensen och
slår hungrigt
upp ögonen
och det enda jag
kan komma på då
är att utan dig är det
inte alls samma sak,
inte alls lika givande,
räddande, plågande
så istället för nålen
får minnena av dig
vara mitt
magiska heroin
Ibland fattar jag inte alls
Vilken bra dag. Det har verkligen varit en bra dag. Inga dåliga nyheter, ingen mat, bra saker, några timmar mindre tills jag far iväg klockan 8.27 till Borlänge för studentfirande. Jag har bestämt outfit, tror det funkar. Färg är det i alla fall.
Vissa människor glömmer bort att inte prata om sig själv. Det gör jag med, men inte heeela tiden. Allting handlar inte om "jag nu, jag sen, jag igår, jag kan, jag ska, jag vill, jag kommer" Jag lyssnar, det gör jag gärna, om det gör någon skillnad. Men det gör det inte, för han kommer fortsätta tjata, skrika, gnälla, viska, vråla, prata, gnata, om samma samma saker hela hela tiden tills han gått igenom alla samtalämnen och kanske andas, för att sedan låta mig säga en mening och sedan hitta en koppling mellan det jag sagt och sig själv.
Vissa människor glömmer bort att inte prata om sig själv. Det gör jag med, men inte heeela tiden. Allting handlar inte om "jag nu, jag sen, jag igår, jag kan, jag ska, jag vill, jag kommer" Jag lyssnar, det gör jag gärna, om det gör någon skillnad. Men det gör det inte, för han kommer fortsätta tjata, skrika, gnälla, viska, vråla, prata, gnata, om samma samma saker hela hela tiden tills han gått igenom alla samtalämnen och kanske andas, för att sedan låta mig säga en mening och sedan hitta en koppling mellan det jag sagt och sig själv.
Saknad
Ibland saknar jag det jag hade. Jag tyckte jag hade det jobbigt i nian. När ÄS och jag blev bästa vänner. Då jag hade M och C och lärde känna de få människor jag har kvar idag. Maria, Marie, Maria, Sandra. Hm vilka mer. Ja typ dom. Det är dom som finns kvar. Då hade jag chansen, jag hade chansen att hejda allt det som nu ändå finns i mitt liv. Jag är ledsen för det, och jag ångrar faktiskt en hel del. Men vad jag än gjort, fel eller rätt, har det hjälpt mig till att faktiskt ha överlevt. Trots att jag varit död två gånger i mitt liv redan. Men att jag överlevde det har också hjälpt mig till att överleva (logiskt va :P ). Jag har lärt mig av det jag gjort och inte gjort. Kanske kan det rädda mig undan en del av det jag upplever och bor i nu. En del av det som kanske dödar mig igen om jag inte lär mig hantera det.
November 07, Brasilien, Fortaleza.
November 07, Brasilien, Fortaleza.
The shining sun
Den lyser inte längre. Det gör mig inget. Det regnar inte, det gör mig inte något heller, men hellre regn än sol. I alla fall som solen varit den sista.
Idag då, jag ska iväg och handla tvål och grejer nu. Så hej då.
Idag då, jag ska iväg och handla tvål och grejer nu. Så hej då.
Här är jag än,
Min hund ligger bredvid mig, jag sitter och gör nästan ingenting. Eller ja, kämpar med dikterna än. De är många, många. Men jag har gjort klart ena användarkontot, där var det drygt 500 tror jag från början. Kvar ligger de jag är mest nöjd med. (cirka 20 st) Det kommer bli fler från den nya användaren, eller ja nya, sen januari 08. Totalt är nu 1434 dikter sparade. En del ska raderas helt, så hemska är dem. :P Nej men en del av dessa är helt enkelt inte acceptabla ens som dikter.
Ikväll kommer det bli en kamp om en dålig eller en mindre dålig kväll. Så blir det när man är jag.
Ikväll kommer det bli en kamp om en dålig eller en mindre dålig kväll. Så blir det när man är jag.
Tisdag som känns som torsdag
Idag har Marie kommit hem. Tack gode gud som inte finns för det. Annars är det en lugn dag, jag ska inte göra något alls. Vad jag hoppas i alla fall.
Gav min lillebror 400 igår. Jag betalar mer på andras räkningar än på mina egna. Finns inte så många alternativ dock så ska inte klaga. Det löser sig någon annan gång. 
De är väldigt söta, när de leker med strumpan på rätt tid på dagen. Mistra till vänster och min Bebis, Tischa till höger.
Did you know
Vi sitter här, mer eller mindre skadade, mer eller mindre trasiga, mer eller mindre fastklistrade vid våra problem och våra tankar. Det är vi alla. Vare sig vi sitter i ÄS, självskadande i alla dess former, kärleksproblem, svek. Vi sitter med en inneboende smärta och rädsla för livet. Kanske för döden med. Det gör inte jag dock. Rädd för döden menar jag. Den enda jag är rädd för är mig själv. Och kanske är det mitt problem. Att vad jag än gör så är den felande länken jag själv. Hur det än är så är vi alla drabbade, både du och jag, vi sitter här med många år av missöden, misslyckanden och missberäkningar. Det är du och jag, med alla våra oändliga problem. De har funnits där längre och kortare, men vi ändå delat dem alla.
You and me, hun, midsommar 09, Håsjön, Korsån, Hofors, Dalarna/Gästrikland,
You and me, hun, midsommar 09, Håsjön, Korsån, Hofors, Dalarna/Gästrikland,
Efter två långa timmar
Det var ganska jobbigt med papper idag. Många sådana, känslan som väller upp då, den kallas för prestationsångest. Jag kom hem med fyra stycken. Det kallas rädsla. För jag vet inte hur jag kommer klara dom. Det låter lite för världen, men att se alla siffror, alla tankebubblor, alla trappor, alla fina psykologtermer, det väcker minnen; gamla lärares predikan, gamla instruktioner på griffeltavlan, gammal information. Så jag är tveksam till om jag kommer skriva på dom. Eller ens titta på dom. Förlåt Marie
Laddad till max
Jag är på väg till möte på ät, vet att alla inte fattar men det låter som jobbigt, så allvarligt att säga ätstörningsenheten. Det vill jag inte, för jag vet redan att det är farligt att gå där, det kan förstöra allting, men kanske kan det också rädda någonting? Hur som helst är det två timmar där och sedan hem och sova.
This is who we really are
Jag tror vi alla har sådana där saker vi aldrig glömmer, som vi kan accosiera saker till: lukter, bilder, saker, platser, ord, program, butiker, områden, drömmar, tankar. Jag har sådana. Denna gången är det honom som jag tänker på, Honom. Han var inte alls som han egentligen var när vi träffades. Han var någon mycket värre, något alldeles fel, misslyckat, elakt, ont, smärtsamt. Det finns saker han gjorde som jag aldrig glömmer. Som den där unkna madrassen på det cementerade golvet. Det luktade fukt och ensamt, damm och hat, vattendroppar och rädsla. Allt det där var jag och Honom. Honom så som han egentligen var, så som han inte var i början.
Och kära läsare (som blir allt färre) det finns ett nytt inlägg på den privata bloggen, www.foreverhopeless.blogg.se/mer
Och kära läsare (som blir allt färre) det finns ett nytt inlägg på den privata bloggen, www.foreverhopeless.blogg.se/mer
Med en sönderbränd arm
Japp, idag har jag suttit med Pehr på en brygga i fyra timmar. Med samma sida mot solen hela tiden. Min högerarm mår kasst. Men det har varit en bra dag.
Nu försvann allt jag skrev i inlägget så orkar inte skriva något mer än att imorgon är det tvåtimmarsmöte på ät.
På väg
På väg iväg. Har varit en bra dag annars, men trött mentalt. Så farewell for a while
Ett alldeles för sent inlägg
Har ätit nu. Mår kasst. Orkar inte skriva. 
Tennis bland tvätt
Här sitter jag bland tvätten och spänner mig omvartannat när Söderling tappar matchen. Tråkigt, särskilt för mig som faktiskt tittat på han även när han inte var lika känd och duktig. Annars är det ju hysteri i Sverige - nu när han är på topp. Nej trogna fans ska det vara! Det ser dystert ut dock. Jag som hoppades, och faktiskt trodde på en vinst. Men update i övrigt: jag har städat i hundgården, kammat hundarna och hamnade dessutom, till deras nedslagenhet, under blöta handdukar. De, som de flesta andra, hatar vatten i pälsen, men de fick lite svalka och pälsen blev sval, i alla fall för en halvtimme. Därefter har jag hamnat här, bland hela min garderob, som jag rev ut och nu sorterar. En del ska till stugan (typ två papperskassar), en del får Jossan (grannen) leta igenom och resten kastas. Försvann en del, och till slut fick allting plats. Nu sitter jag bland mammas tvätt, som är mer än en meter hög och två meter bred. Däremellan har jag ju förstås vikt in alla lakan och gardiner och mammas tyger i en annan garderob.
Update: HAN VANN!!
Som sagt
Som sagt var gårdagen ingen höjdare. Natten som följde blev inte bättre. Snarare tvärtom. Jag saknar någon att vända mig till, som kan säga exakt det de har sagt i alla år, men jag vågar inte. Det känns som att jag i så fall skriker i ett glashus. Och jag är övertygad om att man kan skrika sönder glas. Jag vill inte krossa glas. Så därför låter jag bli. Och den ena älsklingen är i Turkiet - jag vet att jag ska vara glad, och det är jag, men inte enbart glad, för utan henne känns allting halvt. Men min fina tröst som verkligen är fin, är att vi ses på fredag. På fredag!! Jag har till och med hämtat biljetterna. Till tåget alltså. Och idag ska jag handa presenten. Om jag tar mig iväg vill säga. Till hundgården för att städa den och kamma hundar (de har ungefär tre pälsar på sig som flyger all världens väg, särskilt inomhus, så vi kammar av det hår som sitter löst och flyger redan så vi slipper det inne. Sedan ska det klippas gräs, slängas gamla leksaker, tvätta filtarna inne i boden och byta grus under deras tvåplanshylla. Sedan ska planket som är in mot grannarna därifrån målas om, det är grått istället för rödfärg där nu. Sedan ska en lång trappa med tre nivåer byggas så de har att ligga på så de slipper smutsigt grus. Det var alldeles för mycket info om något inte alltför viktigt egentligen. )
sagt
sagt
Engelska skolan och jag
Ett öppniat dokument ligger i aktivitetsfältet nedan, USAs, Britannienns och Sveriges skolsystem ska jämföras. En uppgift jag reda gjort åt min lillebror, men han har slarvat bort det. Inte särskilt roligt, men betyget är i fara så får göra det ändå. Jag sitter i solen och låtsas att jag tycker om den, den kanske tror mig då och lämnar mig ifred. Den ger mig migränhuvudvärk, kväljningar och inomhus blir jag mest snurrrig av den. Saknad vintern, min årstid mer. Idag är händer inte mer 'än det, skönt på sätt och vis.
På återseende.
Solsken och hav mitt ibland allt
Det är 24 grader i solen, jag tycker det är nästan varmt, springer dock i långärmat ändå. Finns ett nytt fult sur på överarmen som helst ska döljas. Särskilt i och med att det var teammöte idag, som jag nickade och hm:ade med i att det har blivit bättre och jag inte skär och inte springer. Men det de inte vet det skadar inte. Därmed är det också sagt att jag springer visst varje natt, det går inte att gå i kortärmat och dessutom vara tjock och äcklig. Jag vill väga 36 igen. Allt var så enkelt då. Allt som fanns var ångesten, men jag slapp ångesten över att ha ångest, det gjorde saker mycket enklare. Särskilt om jag slapp höra att jag var tvungen att gå upp. Därmed också sagt, igen, att jag inte gärna slutar med nattliga promenader, äventyr på toaletten och motion på sovrumsgolvet. Jag vet att jag återkommer till det här, särskilt inför varje sommar. Det känner ju många av er igen. Men ibland känns det som att inget annat är viktigt, bara just ÄS som betyder något, allt ÄS säger är bra, det är rätt, det är vad jag förtjänar och måste vilja. Jag vill inte vara tjock, fet, jumbostorlek, äcklig, dålig, värdelös, ångestfylld, misslyckad, hopplös, vedervärdig, elak, självisk, jobbig, negativ, ovillig, svag, genomrutten, okänslig, patetisk, - jag vill inte vara fel. Jag vill bara vara smal. Sådär fint smal som alla andra är. De kommer i XS/34, ler på korten, sörjer över kärleken, är skoltrött och nyvuxen. Men jag är inget av det där. Jag är bara jag. Jag som är tvådelad och trasig.
Nu ska jag sluta prata om jobbiga saker, det kommer kanske ett mer positivt inlägg senare.
Jag och Bebis (Tischa) 08
Nu ska jag sluta prata om jobbiga saker, det kommer kanske ett mer positivt inlägg senare.
Jag och Bebis (Tischa) 08
Teammöte
Om en timme börjar teammötet på ät. Nervös. Vet inte riktigt hur det ska gå, men det finns nog inte så mycket att klaga på. Men önska mig lycka till.
Sömnlös, frilös
Det är svårt att sova, allting liksom faller och jag bara tittar på. Är så hemsk, så hjälplös, så värdelös. Ingenting jag gör hjälper något alls. Men det får vara nu, jag ska kämpa i natt för att vinna mot ångesten.
God natt
Jag är trött, och ska sova, om jag kan somna. Är helt slut, har ändå bara varit city handling någon timme. Jag mår ganska kasst, men har ingenstans att vända mig. Räcker liksom inte till för alla människor jag behöver och borde finnas till för. Det är inget ovanligt, men det känns oändligt jobbigt att aldrig komma någonstans.
Äntligen hemma
Jag är några hundra kronor fattigare och några kläder rikare. Helt onödigt utom linnet. Saknar fortfarande en gul och en ljusgrön klänning. En röd vore ju drömmen med, har så lite klänningar numera.
Annars är det rätt lugnt idag. Är trött och ska sova strax, men det är väl typ det. Plocka undan lite strykna skjortor och lakan först bara.
Jag, nyår 05/06
Annars är det rätt lugnt idag. Är trött och ska sova strax, men det är väl typ det. Plocka undan lite strykna skjortor och lakan först bara.
Jag, nyår 05/06
Utan dig
Nu är du iväg på semester. Det är inte jag. Jag är hemma och gör inte mycket alls. Njuter av solen gör jag knappast, som de flesta rödhåriga blir det inte mycket brunt på huden, bara rött. Jag ska nog iväg och köpa en tröja, kanske också epp oar gula jeans. Om jag hinner och orkar vill säga.
