Kampen för att överleva anorexin

Jag tror vi alla har sådana där saker vi aldrig glömmer, som vi kan accosiera saker till: lukter, bilder, saker, platser, ord, program, butiker, områden, drömmar, tankar. Jag har sådana. Denna gången är det honom som jag tänker på, Honom. Han var inte alls som han egentligen var när vi träffades. Han var någon mycket värre, något alldeles fel, misslyckat, elakt, ont, smärtsamt. Det finns saker han gjorde som jag aldrig glömmer. Som den där unkna madrassen på det cementerade golvet. Det luktade fukt och ensamt, damm och hat, vattendroppar och rädsla. Allt det där var jag och Honom. Honom så som han egentligen var, så som han inte var i början.


Och kära läsare (som blir allt färre) det finns ett nytt inlägg på den privata bloggen, www.foreverhopeless.blogg.se/mer