Midsommar 2010
Midsommar var bra. Jag har varit sjuk dock. Det har varit mycket bråk, men det var värt allt besvär och det dåliga.
Mamma gör sig i ordning, leker med sjalen, inför första stången vi reste; den hemma i Korsån, 3 av de ca 50 bofasta dök upp. En av dom farmor alltså. Totalt blev det väl runt 70 pers som fick två droppar regn på oss och hejade på alla små barn som dansade kring stången som svajade i vinden, de sjöng små grodorna, björnen sover, och allt annat som tillhör traditionen som Dala-folket firar. För alla er som inte varit där, var där! Ingen midsommar är som den.
Farmor, mamma och pappa väntar spänt på stångresning.
Barn runt stången. Detta är alltså fortfarande midsommarafton.
Mamma och pappa tvingades med i dansen, på grund av att de var de enda med dräkterna. Sockendräkter heter det förresten. Jag har en med, men jag gömde mig bakom bror så dansledaren missade mig.
Pappa i sockendräkt.
Vi byter dag, detta är igår, lördag och midsommardagen. Spelmännen som spelar inför tåget som kommer med kransen som ska viras kring stången. I Finngärds fäbod firar man nämligen midsommar dagen efter alla andra. Smart för då kommer mycket folk och dessutom är det roligt att vara lite annorlunda. För första gången sedan jag föddes var jag besviken över att komma dit; miljöpartistjävlarna är där OCH en av dom får hålla inledningstalet som alltså kommer direkt efter att stången rests.
Stången som reses.
Dans. Och mycket folk.
Och det var många bekanta, även för mig, men särskilt för pappa, som har många av sina gamla kompisar däruppe; skolkamrater, gamla lärarinnor (en av dom är lekledare och håller i dansen runt stången och den andra spelar dragspel, sagolikt duktig). Också för farmor, som här träffar Anna (tror jag?)
Senare på kvällen hoppade alla utom jag i vattnet. Pappa, som alltid varit en riktig badälskare har blivit en badkruka och stod med vatten bara till knäna innan min bror lurade ut honom och paddlade med fötterna framför honom. Som bilden visar alltså. :P Pappa blev därmed nedskvätt och vi andra väldigt skadeglada.
Sista kvällen, alltså igår, tvingade vi i Stina som inte alls gillar att bada, men det var skönt för dom alla att få doppa sig i vattnet, det var över 30 grader inne när vi kom hem från midsommarfirandet. Här sitter hon i alla fall och taggar inför att gå i vattnet igen. För, för en gångs skull trivdes hon bra i vattnet, hon har lärt sig simma effektivt. Förut var hon faktiskt ett levand bevis på att hundar inte alls självklart kan simma. Jag har aldrig hört in eller sett en hund som inte kan simma från början men Stina kunde inte simma så hon orkade inte hålla sig uppe i mer än några minuter. Nu gjorde hon oss i alla fall stolta för hon simmade perfekt.
Mamma sover med Tischa. För infons skull kan jag också säga att klockan var 16.13.
Det får nog avsluta inlägget. Har liiite för mycket feber för att orka engagera mig mer i orden.
Mamma gör sig i ordning, leker med sjalen, inför första stången vi reste; den hemma i Korsån, 3 av de ca 50 bofasta dök upp. En av dom farmor alltså. Totalt blev det väl runt 70 pers som fick två droppar regn på oss och hejade på alla små barn som dansade kring stången som svajade i vinden, de sjöng små grodorna, björnen sover, och allt annat som tillhör traditionen som Dala-folket firar. För alla er som inte varit där, var där! Ingen midsommar är som den.
Farmor, mamma och pappa väntar spänt på stångresning.
Barn runt stången. Detta är alltså fortfarande midsommarafton.
Mamma och pappa tvingades med i dansen, på grund av att de var de enda med dräkterna. Sockendräkter heter det förresten. Jag har en med, men jag gömde mig bakom bror så dansledaren missade mig.
Pappa i sockendräkt.
Vi byter dag, detta är igår, lördag och midsommardagen. Spelmännen som spelar inför tåget som kommer med kransen som ska viras kring stången. I Finngärds fäbod firar man nämligen midsommar dagen efter alla andra. Smart för då kommer mycket folk och dessutom är det roligt att vara lite annorlunda. För första gången sedan jag föddes var jag besviken över att komma dit; miljöpartistjävlarna är där OCH en av dom får hålla inledningstalet som alltså kommer direkt efter att stången rests.
Stången som reses.
Dans. Och mycket folk.
Och det var många bekanta, även för mig, men särskilt för pappa, som har många av sina gamla kompisar däruppe; skolkamrater, gamla lärarinnor (en av dom är lekledare och håller i dansen runt stången och den andra spelar dragspel, sagolikt duktig). Också för farmor, som här träffar Anna (tror jag?)
Senare på kvällen hoppade alla utom jag i vattnet. Pappa, som alltid varit en riktig badälskare har blivit en badkruka och stod med vatten bara till knäna innan min bror lurade ut honom och paddlade med fötterna framför honom. Som bilden visar alltså. :P Pappa blev därmed nedskvätt och vi andra väldigt skadeglada.
Sista kvällen, alltså igår, tvingade vi i Stina som inte alls gillar att bada, men det var skönt för dom alla att få doppa sig i vattnet, det var över 30 grader inne när vi kom hem från midsommarfirandet. Här sitter hon i alla fall och taggar inför att gå i vattnet igen. För, för en gångs skull trivdes hon bra i vattnet, hon har lärt sig simma effektivt. Förut var hon faktiskt ett levand bevis på att hundar inte alls självklart kan simma. Jag har aldrig hört in eller sett en hund som inte kan simma från början men Stina kunde inte simma så hon orkade inte hålla sig uppe i mer än några minuter. Nu gjorde hon oss i alla fall stolta för hon simmade perfekt.
Mamma sover med Tischa. För infons skull kan jag också säga att klockan var 16.13.
Det får nog avsluta inlägget. Har liiite för mycket feber för att orka engagera mig mer i orden.
Kommentarer
Postat av: Mats
Fina bilder. Krya på dig!
Postat av: Raspberry
fina bilder, verkar som en fin midsommar!
//Jag är ÄNTLIGEN tillbaks nu!
Trackback
