Kampen för att överleva anorexin

Snart är det bara några timmar kvar tills jag sitter på tåget och ytterligare 1 timam och 41 minuter innan jag kliver av tåget och hoppar av rakt ner i famnen på en underbar människa. Denna underbara människa ska guida mig till Borlänges folkhav där vi ska heja på studenter. Särskilt en av dom. Fast henne kommer vi inte höra så mycket. Hon får försöka hoppa extra mycket istället. Det vet jag att hon kan. Hon kan allt. Och på tal om henne råkade jag glömma hennes ena present i butiken ^^ Jaja, det har ju hänt värre saker.





Och här kommer dikter som önskat. Kanske ska skriva in en till någon annan dag.

------------
Du sitter
fastklistrad på
mina hjärnceller
som är precis
lika många
som dina för
inuti smeker
din kärlek min,
min som är
större
än din och
större än mitt
hjärta,
det där hjärtat
du så förtvivlat
försökt rädda i
alla dessa år,
och ändå,
efter tiden som
tickat ifrån våra
löften,
kan jag inte
sluta drömma
de där
drömmarna du
väckte till liv