Iiihh
Kallt så in i helvete. Jag fryser jämt. Fastän jag är ett fetto.
Och fortfarande ny blogg: www.uturanorexin.blogg.se
Och fortfarande ny blogg: www.uturanorexin.blogg.se
Tänkte arbeta lite här med
Vet inte riktigt, alla läsare från den här bloggen följde med till den nya, så får se om ni hänger med senare:P
Idag är ingen toppdag, ganska tungt faktiskt, men försökte tänka att det nog blir en dag till imorgon. Det kan jag inte garantera, för jag har inte på många år kunnat säga att jag klarar mig igenom natten. Varje natt är en kamp för att inte springa till bron eller hoppa framför tåget eller tugga tabletter. För det är den värld jag känner till. Så som sagt, det är lite skarpt läge nu. Jag önskar mig skälv lycka till även i den här kampen.
Ny blogg: www.uturanorexin.blogg.se
Idag är ingen toppdag, ganska tungt faktiskt, men försökte tänka att det nog blir en dag till imorgon. Det kan jag inte garantera, för jag har inte på många år kunnat säga att jag klarar mig igenom natten. Varje natt är en kamp för att inte springa till bron eller hoppa framför tåget eller tugga tabletter. För det är den värld jag känner till. Så som sagt, det är lite skarpt läge nu. Jag önskar mig skälv lycka till även i den här kampen.
Ny blogg: www.uturanorexin.blogg.se
NY BLOGG
"Fall inte längre än du behöver"
Det fick jag höra idag. Att jag på måendekurvan inte ska ramla längre ner i mörkret och depressionen än jag behöver. För jag kan bestämma själv hur långt ner jag kan/kommer/ska/borde falla? Och hur långt ner är behöver? Jag fick också höra "jag hänger inte med i ditt resonemang", "du har sagt att du om 5 år inte vill sitta här". Blabla. Jag känner mig rätt värdelös. Och rätt störd för jag fick också många skumma blickar, fick höra många suckar och många överstrykningar på hennes papper. "Jag hänger inte med i ditt resonemang" sa hon femtioelva gånger.
Så ikväll är det många Theralen som försvunnit ur burken. Som pappa fortfarande inte tagit. Det tackar vi för. Eller ja. Jag gör. ÄS med. Jag orkar inte skriva något mer. I'll be back
Så ikväll är det många Theralen som försvunnit ur burken. Som pappa fortfarande inte tagit. Det tackar vi för. Eller ja. Jag gör. ÄS med. Jag orkar inte skriva något mer. I'll be back
Alla.. Men inte jag..
Inatt fick jag sova nästan sex timmar. Det har inte hänt på veckor, kanske månader. Vilket genast tar mig till tankarna att jag då har det för bra. Så inatt ska jag sova på golvet. För alla förtjänar att ha det bra, men inte jag. Alla.. Men inte jag.. För jag är för ful, för äcklig, för fel, för misslyckad, för ensam, för förstörd, för störd.
Och på tal om det träffade jag min handledare/lärare/skolstöttepelare i skolan. Försökte förklara läget. Att det är tungt att leva just nu. Berättade om matproblemen: att jag äter var tredje dag och spyr upp den varje dag utom en i veckan. Vill inte vara med längre. Berättade om värdelösetskänslorna, att det känns som att jag inte platsar in, som att jag lever på den sista lågan i elden. Så just idag skriker ÄS att jag gör fel nu. Gör galet, tokigt, stört, helt enkelt fel.
Och ÄS är starkare än mig. Mycket starkare.
En av mina drömmar
Jag sitter och tittar på facebook (jag är egentligen inget fan, kollar när jag tycker något verkar viktigt, plus att skolan använder det som informationssajt). Men jag satt och läste lite smått då meddelandet: taggat fot av dig. Jag kikar in så klart, bara för att ÄS liksom ska få ha rätt en gång till. Det var gamla foton. Gamla foton, verkligen, där jag var smal och fortfarande snyggt smal. ÄS var en del av mig då med, men jag var fortfarande inte besatt på samma sätt som jag är nu. Det var lagfoton. På den tiden då vi var 90 och 91or (födda då alltså) som var hela laget. Gamla gänget. Vi som åkte på cuper, vann distriktsmästerskap, spelade blodbad när vi hade derbymatcher och tränade till sent på kvällarna. Jag saknar att vara normal. Ingen visste, ingenting syntes. Jag var aldrig störd då, jag var helt och hållet normal. Nästan i alla fall. Jag trodde nästan på mig själv då. På framtiden. Jag trodde att det fanns en chans att jag fick göra i alla fall en del av de där sakerna jag drömde om.
Det känns så hemskt att känna nu att allt det där är borta. Jag har inte en chans att klara av att back-packa i Asien i ett halvår. Jag kommer aldrig kunna bo i Frankrike att år. Jag kommer aldrig kunna göra alla dom där sakerna. Framför allt inte de där resorna.
Det känns så förbannat hopplöst just nu.
Jag vill mest skita i allt.
Nu skiter jag i det här och väcker mamma.
Det känns så hemskt att känna nu att allt det där är borta. Jag har inte en chans att klara av att back-packa i Asien i ett halvår. Jag kommer aldrig kunna bo i Frankrike att år. Jag kommer aldrig kunna göra alla dom där sakerna. Framför allt inte de där resorna.
Det känns så förbannat hopplöst just nu.
Jag vill mest skita i allt.
Nu skiter jag i det här och väcker mamma.
Later on
Nu har jag ätit, men inte spytt. Funderar på det. Funderar allvarligt på det. Vore första gången på väldigt länge jag inte gör det. Men det känns inte bara som ett tvång längre, det känns som en vana, en självklarhet jag inte behöver fundera på. By nature. I och för sig var det inga rena kolhydratkällor idag. Köttfärs utan bröd blev det. Det onyttigaste var väl gräddfilen. Som var onödig men tänkte att det kanske inte gör något idag. Trots att hjärnan har det tufft. Hjärtat med, får skylla mig själv, alla dessa överdoser har gett resultat. Negativa sådana men det fattade ni nog. Det gör ont. Det gör ont på alla sätt det kan.
Det var dagens väldigt positiva inlägg. Just nu är jag i en svacka, där det är svart och kallt och ensamt. Så därav det svarta, mörka och ensamma inlägget.
Det var dagens väldigt positiva inlägg. Just nu är jag i en svacka, där det är svart och kallt och ensamt. Så därav det svarta, mörka och ensamma inlägget.
Välkommen katastrofen
Jag mår inte bra kan man väl inte säga, men bara skurit en gång idag. Och spytt en. Skit på mig. Orkar inte skriva så mycket mer. Så ja.
Och så till valet. Jag undrar vad som hänt, är det inte dags att svenska politiker inser hur fel det har varit att stänga Sverigedemokraterna ute? Enda anledningen till att de får så många röster är människors okunskap. Är det inte dags att svenska folket inser vad som är på väg att hända i det här landet? Vi är på väg rakt ner i helvetet, med den vågmästarroll som nu SD innehar kan det bli smärtsamt kostsamt för många av de viktiga frågorna i Sverige. Svenska folket har tappat en viktig del, som numera är 5.7 % till SD, och frågan är hur vi ska göra att SD får så lite makt som möjligt. Och trots att det bär mig emot så önskar jag att MP nu tar klivet över till blåa sidan. För vi får offra att få deras åsikter med oss, men vad som helst är bättre än SD.
Den enda enda lilla som är bra med Sverigedemokraterna är deras syn på äldrevården. 13 miljarder kronor ska avsättas i skattesänkningar för de äldre. Och det är mer än alla andra partier har på sina äldrevårdssatsningar. Och nej, det är inte realistiskt, men det är mycket annat i ALLA partiers som inte har en chans att bli verklighet.
Nu äntligen har jag fått tillbaka min telefon också. Hatar den jag haft nu, mammas svarta gamla. Nu är den hemma igen, fast jag vet inte hur man får in minneskortet. Och ni som känner mig vet att det faktiskt är mycket svårare för mig än för en normal människa. Teknik suger, det är alltid något fel på tekniska saker. Som att sätta in och ta ur massa grejer i en telefon. Ursäkta, varför måste en vanlig dödlig behöva göra det själv? Nej skit på teknik. Jag fattar det inte.
Och så till valet. Jag undrar vad som hänt, är det inte dags att svenska politiker inser hur fel det har varit att stänga Sverigedemokraterna ute? Enda anledningen till att de får så många röster är människors okunskap. Är det inte dags att svenska folket inser vad som är på väg att hända i det här landet? Vi är på väg rakt ner i helvetet, med den vågmästarroll som nu SD innehar kan det bli smärtsamt kostsamt för många av de viktiga frågorna i Sverige. Svenska folket har tappat en viktig del, som numera är 5.7 % till SD, och frågan är hur vi ska göra att SD får så lite makt som möjligt. Och trots att det bär mig emot så önskar jag att MP nu tar klivet över till blåa sidan. För vi får offra att få deras åsikter med oss, men vad som helst är bättre än SD.
Den enda enda lilla som är bra med Sverigedemokraterna är deras syn på äldrevården. 13 miljarder kronor ska avsättas i skattesänkningar för de äldre. Och det är mer än alla andra partier har på sina äldrevårdssatsningar. Och nej, det är inte realistiskt, men det är mycket annat i ALLA partiers som inte har en chans att bli verklighet.
Nu äntligen har jag fått tillbaka min telefon också. Hatar den jag haft nu, mammas svarta gamla. Nu är den hemma igen, fast jag vet inte hur man får in minneskortet. Och ni som känner mig vet att det faktiskt är mycket svårare för mig än för en normal människa. Teknik suger, det är alltid något fel på tekniska saker. Som att sätta in och ta ur massa grejer i en telefon. Ursäkta, varför måste en vanlig dödlig behöva göra det själv? Nej skit på teknik. Jag fattar det inte.
Ett kort inlägg
Min hund är ute och kissar, vi människor ska snart åka till stan. Köpa julklapp till pappa ska jag göra. Köpa en liten present till mamma också. Tänkte vara lite rolig och ha en liten myskväll senare.
Annars idag är det än så länge, okej, dock varit vaken i elva minuter så ska inte uttala mig. Sov rätt okej till slut, när jag väl somnade.
Är däremot lite upprörd över valet. Vad är det som hänt med Sverige?
Annars idag är det än så länge, okej, dock varit vaken i elva minuter så ska inte uttala mig. Sov rätt okej till slut, när jag väl somnade.
Är däremot lite upprörd över valet. Vad är det som hänt med Sverige?
Håravfall
Jag duschade igår. Jag hatar att se mig själv. Gör det för mycket ändå eftersom varenda spegel jag går förbi visar min kropp, blickarna dras till fönstret. Varje gång blir jag allt fetare. Så igår i duschen slutade det med blod. Nya skärsår. Och när jag drar ur balsamet ur håret följer stora tovor med hår med. Jag vet så väl vad det betyder. Vitaminbrist. Till följd av för lite näring. Det betyder alltså att jag ätit tillräckligt lite. Jag är hemsk. Fel, feg, förstörd. Men jag är ändå glad. Eller nej, jag är deprimerad. Det är ÄS som är så glad. Nöjd med mig själv.
Farmor och jag
Idag var jag och mamma upp till farmor. Första gången någon av oss är upp dit sedan hennes hund Rusa försvann. Hon grät inte en enda gången, normalt är det väl tårar varannan timme. Vi var i och för sig inte där länge, men det räckte. Jag är helt slut. Har varit så mycket som varit nu sista veckorna. Tack och lov är jag ledig i två veckor nu. Det är jag glad för. För som det är nu håller det inte. Igår gick jag 12 281 steg. Idag lite mer. Imorgon mycket mer. Tills det inte går att gå mer. Eller tills jag dör. Eller både och vore förstås bäst. För jag är inte säker på att jag vill så mycket mer. Jag säger det ofta: nu vill jag ge upp. Men det går inte att komma ifrån att jag faller rakt ut i ingenting men där botten slutar med slutet. Kort sagt att jag mår sämre än på hela året. Än på ett helt år kan man nog säga med. För jag är slut. Totalt slutkörd.
Fy, Elin, fy
Kilona rasar, bara inte tillräckligt mycket. Jag ljuger konstant just nu. Maten jag ätit två gånger denna veckan och behållt någon av dom blev till middag alla dagar på pappret som psykologen fick. Antalet Theralen på en dag är inte maxdosen 12, närmare det dubbla, av tableterna som var nästan 200 som jag samlat på mig ligger 150 fortfarande på okänd ort. Träningarna som står att det är 6000 steg om dagen och 120 förbrända är 9000 steg och 300 förbrända kalorier. Självmordsktankarna bara är en gång i veckan eller så, är det femdubblade eller mer. Godis jag äter tre gånger i veckan är en. Skärsåren som bara blir till någon dag i veckan är 24 varje natt (tvångstanke, är beroende av siffran tolv och det är ju på varje arm så ja - 24). Det ser väl ändå ganska okej ut på hennes papper? Hon får ju veta de fina siffrorna, de cencurerade som låter jättebra i mina öron? jag menar det hon får veta är ju en väldigt bra egentligen, jämfört med hur det har varit. Det låter väl bra eg, äta varke dag? Minskat på träningen. Allt det är ju galet fel, men det är i verkligheten, på hennes papper står det ju en mycket fin version. Trots allt det fick jag ändå skäll för det. För bara hälften av det dåliga jag gör. Jag vågar inte berätta för mamma och pappa om vad hon säger. De bryter ihop om jag berättar allt det. Och som en kompis sa (tack A) vore det egentligen bättre för alla om jag vågade väcka någon av dom på natten när det är som värst. Kanske jag skulle slippa det värsta då. ÄS kanske skulle få lite mindre utrymme då.. ?
Positivt det här blev. Skiter i det. Hoppas ni står ut med det, men en dag kommer jag också kunna säga annat än det här.
Positivt det här blev. Skiter i det. Hoppas ni står ut med det, men en dag kommer jag också kunna säga annat än det här.
Viva la France
Nu har mitt favoritland ännu en gång lyckats hamna i rampljuset. Till skillnad från förra gånger så står jag på regeringens sida. Helt sjukt vad Reding håller på med. Hon kallar det Frankrike för: ett nytt andra världskrig. Eh ursäkta; andra världskriget gick ut på att UTROTA en hel folkgrupp för att dom var av fel hufärg och etnisk tillhöriget. De ville utrota, ta bort varenda människa. Det Frankrike vill göra är att FLYTTA romerna bort från deras OLAGLIGA läger, som utgör en säkerhetsfara för de människor som inte bor i lägren men bor nära. Aå ja; utrotning? gaskamrar? 3*4 meters rum med 40 pers? Bygga pooler för hand? Tortyr? Är det vad Frankrike gör nu? Nej, precis Reding så håll käften, Frankrike kommer, om inte EU-kommisionen är korrupt, vilket kag verkligen hoppas att det inte är, men Frankrike kommer inte behöva sluta med det. Och jag tycker det är rätt. Förstör inte andras länder, laga er själva först! Kalla mig rasist, vilket jag inte är, men säg det då, men jag står på Sarkozy sida!
Hon log sådär fint
Är helt slut idag. Jag har fått många kramar. Och många ris, men få ros. That's life, right? Det är så oändligt jobbigt att varje dag ta sig ut ur det här. För trots att den gamla lärarinnan stod chockad och tittade på mig i kassan på ICA känner jag mig inte alls varken bättre eller smalare, oavsett om det är mitt ellr ÄS perspektiv. För hon stod där, funderade om hon vågade gå fram, men tog till slut mod. Och stirrade rakt in i mina blodsprängda ögon som lyste av döden i mitt dödsvita ansikte på en abnormal kropp. Men ja, jag skrattade faktiskt. För hon var sig lik, efter alla dessa år, trots att hon blivit pensionär och njuter av det. Hon hade samma örhängen som jag hade där för tio år sedan då vi sa hejdå och jag började 4an. Jag var smal då. Det var året före DET året. Året då jag såg beviset på att anorexi fanns. På att det var en sjukdom som passade mig perfekt. Hon slapp se det, och kanske var det just det som fick henne att titta mig ännu mer i ögonen och ärligt fråga hur jag har det. Och jag svarade lika ärligt (utom syn och hörhåll för mamma) att ja, nog har jag sett bättre ut. Och oavsett om man ser det genom mina eller ÄS ögon så har jag sett bättre ut. För jag är för smal i mina friska ögon men för tjock enligt ÄS. Och ja, hon frågade rakt ut om jag hade eller hade haft anorexi. Och visst, "jag har vägt mer än 10 kg mindre". Och ja hon såg ledsen ut, men log sådär fint som hon gjorde när vi var små och det kändes rätt okej att någon fick veta det efter två minuter i kön på ICA. Så där fick du ÄS, jag klarar av att vara ensam i flera minuter på ICA.
Should I
Vad är det jag egentligen håller på med? Jag vet inte, och när jag ska försöka förklara för en normal människa syns det så snabbt på dom att de tycker att jag är störd. Fast det vet jag ju att jag är. Men att jag visar det så uppenbart. Det är hemskt att det ska behöva vara så, men jag tror att alla vi här och därute känner igen sig i det och vet att det kommer komma igen. De där blickarna men får efter att man sagt att man inte vill äta mat, eller när man sagt att man har problem med maten eller när någon sagt att man är för smal men att man själv ryter ifrån lite och svarar bestämt nej. Eller ja, ÄS säger ifrån. Eller de gånger man inte säger ifrån utan bara mummlar något om att du äter vissa saker. Eller de gånger då man fort springer på toa för att komma tillbaka tårögd. Jag vet inte om det är så för er därute. Men för mig är ÄS en hel stor lögn, vi lever i en lögn, där allt handlar om att smita undan från maten och tillhöra förbränningslaget. För det gör vi. Det enda vi verkligen bryr oss om är siffrorna på vågen.
Nu hämtar jag dig
Vad ska jag skriva som jag inte redan skrivit? All ångest som bankar och slår, såren som blir allt djupare, fuskträningen i källaren blir längre. Jag mår rätt kasst kan man säga. Vore så skönt att slippa allt. Men jag mår inte bättre för att jag längtar efter det. Eller för att jag längtar efter livet.
Så jag ska inte göra någonting
Grattis en kass dag
Hur kan man förstöra så mycket med några ord? Det måste vara en gåva för jag gör det hela tiden. Om och om igen. Jag ser i kors av trotthet. Tränat nere i källaren när jag fått chansen. Det suger för jag kan inte springa. Men föttertna tar stryk av betonggolv. Men att vara mindre ful får kosta det.
Är helt slut så god natt
Är helt slut så god natt
Så förbannat svårt
JAG, JAG är så förbannat trött på livet. På att leva. För jag vet inte hur man gör. Jag vet hur stora överdoser, fuskträna i källaren, spy på toan, rakblad om nätterna och allt sådant fungerar. Jag vet inte hur man gör när såsen skär sig (inte för att jag brukar göra det, men ett exempel.). Hur man pratar om hur en lärare fungerar. Hur man letar efter en mobilladdare. Och framför allt inte; hur vanliga människor gör när allt går dem emot? De skär sig inte eller något annat destruktivt, så hur gör dom? När de inte får någon praktikplats trots att man ringt allt och alla som finns i Sveriges sjunde största stad? Nej, jag vet inte. Fälla en tår, EN tår, och sedan äter mat i alla fall? Jag fattar inte. Och jag är så förbannat trött på att inte fatta. På att allt ska vara så svårt.
Rubriktorka här
Idag har varit en tuff dag, inte riktigt orkat engagera mig. Spydde upp maten. Korkat. Men det kändes rätt. Känns rätt. Ska inte äta imorgon. Ska fortsätta på samma spår som jag slagit in på. Smalhet.
Jag är så trött. Så osocial. Känner att jag tappar fotfästet. Saknar människorna omkring men vågar inte släppa in dom när dom väl dyker upp. Skiter i deras mess, smiter från våra möten, i och för sig är inte alla mina, men jag vet att jag sviker. Jag vill helst dö i sängen. Vill skita i allt.
God natt
Jag är så trött. Så osocial. Känner att jag tappar fotfästet. Saknar människorna omkring men vågar inte släppa in dom när dom väl dyker upp. Skiter i deras mess, smiter från våra möten, i och för sig är inte alla mina, men jag vet att jag sviker. Jag vill helst dö i sängen. Vill skita i allt.
God natt
Tiveden, Jamtli, Ales stenar, Raukar, Thailändska paviljongen, Pite havsbad, Finnfors, Norra berget, Mårbacka
I mitt huvud rör sig inte så mycket mer än ÄS-tankar och sevärdheter runt om i Sverige. Det suger. Har prov på det imorgon. Kommer inte klara det. Så good bye skitprov. Kan inte, kan inte, kan inte. Orkar inte heller. Gick inte klart mina steg igår. Jävla skit på det. Så får ta igen dom där 2000 idag. Och riktigt många sit.ups med. Magen ser ut som ett missfoster. Fet, valkig, vit, sönderskuren, och allt annat fult ni kan komma på. Så är det att vara fejk-anorektiker. Vad hände med den riktiga anorexikroppen? Den som var mindre än den här. Mindre ful. Mindre äcklig.
Idag då. Min hund. Min stegräknare. Mitt prov. Min film. Mina tabletter. Mina räkningar. Mina ÄS-tankar. Min själviskhet. Så ja, vi slutar här.
Idag då. Min hund. Min stegräknare. Mitt prov. Min film. Mina tabletter. Mina räkningar. Mina ÄS-tankar. Min själviskhet. Så ja, vi slutar här.
Med två ögon mittemot
Mamma har just gått upp. Hon skulle komma ner senare och kolla. Hoppas hon sover bort det. För det är blod här nu. Mycket blod. Och hon vill inte att jag ensam egentligen, men hon vet att jag ändå kommer vara vakna längre än dom, hur dom än gör. Så jag drar av mig kläderna som blir mindre och mindre, för just nu känns det som att jag går upp, går upp och fortsätter gå upp. Dock är det +0.2 på tre veckor så ja. Det har varit mycket värre åt båda håller: upp och ner på vågen. Men i alla fall, kroppen som stått på vågen åtta gånger idag växer för varje gång och jag går här med min stegräknare. Stannar varje varv: från soffan, runt fåtöljen, ut i hallen, bakom dörren, in i pappas rum, genom köket in till hundarna och tillbaka till soffan. Varje gång vid soffan tittar jag på räknaren. Om jag är uppe i 600 kcal i förbrukning. Om jah börjat närma mig 12 000 steg. Men jag kommer ingenstans. Fel siffror går upp, och fel går ner.
Nu fortsätter jag min långa natt med 10 varv till få se om ÄS blir nöjd snart. Eller kanske inte nej.
Nu fortsätter jag min långa natt med 10 varv till få se om ÄS blir nöjd snart. Eller kanske inte nej.
Livstecken
Sorry för bloggtorkan. Ska skärpa mig. och Skära mig. Fast det har jag redan gjort. Jag sitter och försöker att inte springa till toaletten och trycka fingrarna ner ändå i magsäcken. Önskar att jag aldrig började spy. Nu är jag inte rädd för det längre - det är räddningen. Hemskt att säga så, men en del av er förstår vad jag menar. Det är att vara sjuk. Det är en del av sjukdomen. Sjukdomarna menar jag. Även anorektiker spyr. Ser man i alla fall på mig är det så. Men det finns skillnader mellan anorektiker och de med bulimi. Och UNS förstås. Tänker inte förklara, ni alla vet. Nästan alla kanske i alla fall.
Jag mår allt sämre. Mycket sämre. Det är svårt att hålla masken här hemma. Visa att jag äter och inte spyr. Dock spydde jag i onsdags och det spydde jag upp (och flera dagar till) vilket jag berättade för mamma idag. Det är svårt att släppa på dom hemligheterna men det är ingen idé att dölja allt. På måndag Marie på ät ändå det mesta jag sagt. Vilket var en del som sagt.
Kämpa ni därute, det finns bättre än det här.
Jag mår allt sämre. Mycket sämre. Det är svårt att hålla masken här hemma. Visa att jag äter och inte spyr. Dock spydde jag i onsdags och det spydde jag upp (och flera dagar till) vilket jag berättade för mamma idag. Det är svårt att släppa på dom hemligheterna men det är ingen idé att dölja allt. På måndag Marie på ät ändå det mesta jag sagt. Vilket var en del som sagt.
Kämpa ni därute, det finns bättre än det här.
Eh ja det där inlägget innan
Vet inte riktigt varför jag skrev det. De flesta av er har ingen aning om vem jag menar. Men ja, han finns där ute.
Till något annat då. Jag är sjukt trött på att vara sjuk. Det är jobbigt. Det är farligt. Det är äckligt. Det är sjukt det vi gör mot oss själva. Det innebär så mycket att ha ÄS, som ingen annan någonsin kommer kunna förstå. Det vet jag. Fastän det jag säger och visar om ÄS är så svårt att svårt för dom. Men är det så svårt att fatta att vi inte kan äta? De flesta vill vara frisk men inte gjort. Det är där de två världarna möts för att gå till kamp. Men där står vi ett tag, och friskheten väljs bort istället för smalheten. Då går vi ner. Ner i skiten där smalheten är allt. Där ÄS är det viktigaste. Vissa kommer försöka slå ÄS och smalheten igen och för en del går det faktiskt för. Vissa blir friska. Det går att bli frisk. Det är dit vi ska. Dit en del av oss vill.
Så kämpa alla, det är inte rätt det vi gör nu.
Update: 15.54
Allt går åt helvete. Jag går åt helvete.
Någon Väntar
Det är något som väntar ut, ut från mitt inuti. Har ingen riktig koll egentligen. Vad som händer. Dock vet jag att jag åt mat som jag inte spydde upp. Fan. Därför ska jag ut och springa nu. Tror jag. Om jag kan. Vet inte om jag vågar. Det känns som att det är något som väntar på mig nu. Eller någon.. Vi hoppas på det, för de flesta människor som väntar på mig gör det av fel anledning. Nej jag menar inte ni som "saknar" mig om det finns någon som gör det. Det är någon som Väntar på mig. Det vet jag. Paranoid kanske det kallas. Men jag är nog rädd att jag inte känner just dom känslorna så pass ofta att jag inte borde bry mig om dom. Eller ja, jag bryr mig inte så ofta. Dom kommer Vänta tills dom väntat klart. Men det är inte värt att tänka på det. Även om jag tänker på det så kommer det inte vid någon annan tid ändå. Så jag kan ha mer ångest av något annat än av det.
Konstigt inlägg, handlar om mest ingenting. Jag är i alla fall inte trött, bara utmattad. Funderar på att slå på en film. Eller äh. Mamma blir sur då.
Konstigt inlägg, handlar om mest ingenting. Jag är i alla fall inte trött, bara utmattad. Funderar på att slå på en film. Eller äh. Mamma blir sur då.
Brazil
Här sitter jag och sitter. Skriver om Brasilien, det stora landet men förseningar vad de än gör, billiga alkoholdrycker i varje hörn, enorma marknader och hög luftfuktighet. Och varmt. Tropiskt varmt. Sol. Galna trafikanter. Dåliga vägar. Stora turistområden. Mycket havskust. Det var verkligen ett roligt land att vara i, i alla fall dom veckor vi var där.
Och mycket plugg. Så suck
Och mycket plugg. Så suck
Olöslig ekvation/Det är något visst med döden
Jag har faktiskt skrattat två gånger idag. Är helt slut efter dom, för det tar en liten bit av själen när jag inser hur falsk jag är. Hur dålig jag är som alltid gör fel. Visar alldeles fel. Som en klocka som tickar men som inte tickar framåt. Som stannar där, på samma punkt åtta sekunder över tjugofem minuter i nio. 20.34..08. Eller kanske 08.34..08. Men ja. Allt jag är är en hög med siffror. 47.1kg. 201 kcal. 2 timmar sömn. +0.6 kg. 75 m rund. 12402 steg. 16km. 56 g.
Hela jag är en hög av en olöslig ekvation.
Hela jag är en hög av en olöslig ekvation.
Dagen efter
Idag är ingen, ingen, absolut ingen bra dag. Har sprungit till vågen hela morgonen. Är livrädd för att gå upp. Livrädd för att bli fetare. Är redan för det. Kom på inatt att jag glömde mina joggingskor i stan, så fick ta mammas. Fötterna värker, hjärtat gör ont, huvudet bultar, ryggen knivskärs, och min själv går i tusen bitar. Jag känner vinden som svischar förbi mitt huvud. Jag faller. Och jag har ingen aning om hur. Jag har inte ens lust att hetsa idag. Det brukar jag vara någon timme efter tolv. Men inte idag. Jag har för mycket längtan att bli smal. Nu är det dags att ta i på riktigt. Bli sådär mindre fet som jag var förut.
Det är dags nu. Det är nu eller aldrig.
Döden är lätt att välja, men svår att följa
Jag faller.
Jag faller.
Jag faller.
Långt ner
Väldigt långt ner
Jag faller.
Jag faller.
Långt ner
Väldigt långt ner
"Det här klarar du, du är så envis"
Har ringt farmor nu. Eller ja. Pratar med henne nu. Sitter i farfars tröja. Den röda pullovern. Vi pratar om farfar. Jag gråter nästan. Tur för mig att hon hör så dåligt. Önskar så att han fanns. Det gör hon med. Han var alltid så stark, fick oss glada. Lät mig fuska i kort, hade för mycket smör på mackan, svor för mycket på teven, var för länge i solen. Ja, han hade många fel. Men fler rätt. Jag var mycket där själv. Med bara dom två. Vi spelade Chicago och jag lärde mig dricka kaffe. Vi spelade Bingolotto och klistrade fiskekort och satt ute på den blåa träsoffan i solen och fiskade med båten i stugan. Nu är det bara jag och farmor kvar. Och jag sitter härnere. Hon däruppe. Så det var skönt att prata med henne. Veta att hon finns kvar.
När farmor ramlade förra året åkte jag upp morgonen efter. Strax efter två på torsdagen ringde B, en man från byn. Jag åkte tåget till Falun från Västerås halvnio på fredagen. Hon var nerdrogad och minns knappt att jag kom. Dagen efter kom pappa upp och vi åkte in tillsammans. Pappa hämtade kaffe och jag sa till farmor "Det här klarar du, farmor, du är så envis.". Jag minns inte att jag sa det, men det låter troligt. Hon berättade det idag. Och sa att jag är precis likadan. Att jag kommer fixa det för jag är så envis. Och jag vill så gärna tro det.
Jag vill så gärna att det är så. Att det blir så. För oss alla tre.. Vi tre som var då. Innan han dog.
När farmor ramlade förra året åkte jag upp morgonen efter. Strax efter två på torsdagen ringde B, en man från byn. Jag åkte tåget till Falun från Västerås halvnio på fredagen. Hon var nerdrogad och minns knappt att jag kom. Dagen efter kom pappa upp och vi åkte in tillsammans. Pappa hämtade kaffe och jag sa till farmor "Det här klarar du, farmor, du är så envis.". Jag minns inte att jag sa det, men det låter troligt. Hon berättade det idag. Och sa att jag är precis likadan. Att jag kommer fixa det för jag är så envis. Och jag vill så gärna tro det.
Jag vill så gärna att det är så. Att det blir så. För oss alla tre.. Vi tre som var då. Innan han dog.
Förlåt, lever du?
Förlåt alla vänner som jag älskar och alla er andra som bryr er. Jag har känt rädsla förut, jag har väntat på dödsbesked och fått flera. Men förlåt. Jag vet nu hur den känns på riktigt. Händerna skakar, tårarna bränner hål i dig, hjärtat bultar smärtsamt, tankarna flyger i samma takt som vid ångest men nu i ren och skär rädsla.
Jag menar allt det där hemska när du ligger där och inte vet om du kommer få tillbaka något livstecken igen. Förlåt, tusen gånger om.
Lever
Japp, jag lever, är stressad och ganska glad. Så ja, det var allt för mig denna gång. Jag har ätit. Jag är äcklig jag vet men jag försöker överleva ändå.
Upptagen med livet
Här kommer ett kort inlägg. Ville mest säga att ni får vänta på mina kommentarer och svar på era kommentarer. Sitter just nu med en 6 åring och en 8 åring och väntar på att dom ska ha ätit klart kvällsmålet för att ta dom i sängen sen. Deras mor, Jessica åkte ambulans, som vi på något underligt vis lyckades dölja för barnen. Jag är helt slut och för första gången på evigheter känns det som att jag lever. Lever med krav, ja. Men det är det värt. Och imorgon är det födelsedagskalas för den yngsta.
Så god natt
Så god natt
Kvällsinlägget
Tjugo över nio och jag är allmänt kräkfyllt. En tekopp med yoghurt (0,5% fett) och en Center (dubbel stycksak eller vad det heter). Spydde inte upp det. Eller ja, försökte men gick inte så bra. Så jag sitter med megaångest. Sådan ångest över maten som det var för ett år sedan. Året då jag liksom inte hann med mih själv. Allt handlade om ÄS. Om att springa, skära, spy, svälta. Om att få dö av att vara smal. Är det dit jag är på väg nu? Är det verkligen så jag vill ha det i mitt liv? Jag vet inte längre. Jag vet det särskilt inte idag. Svar sökes?
Efter timmars kamp har jag nu börjat få upp värmen i lägenheten. 18.9 tror jag den stod på ett tag. Alltså sitter jag med många lager kläder och många filtar. Så god natt, det får bli sista orden idag.
Efter timmars kamp har jag nu börjat få upp värmen i lägenheten. 18.9 tror jag den stod på ett tag. Alltså sitter jag med många lager kläder och många filtar. Så god natt, det får bli sista orden idag.
Klick, inte klick, klick, inte klick
Vad är det som händer med mig? Jag vet inte riktigt vart jag är på väg. Eller ja, neråt. Men vart hamnar jag? 36 kilo och övervikt? Det vore underbart. SÅ underbart perfekt. Ändå fortsätter jag vara tjock därnere också. Alla andra är så fina och smala fastän de inte väger 40. Men inte jag. Jag är bara, kort sagt, ett överviktigt missfoster.
En glad nyhet, och inte enbart bra, är att måndag är enda skoldagen nästa vecka. Då har vi prov och en timmes föreläsning. Resten av veckan då? Det blir nog två turer i joggingspåret. Är dags att bli smal igen. Det är inte kul att vara tjock. Mamma är lite ledsen med, hon har sökt jobb så länge, och hon har ett bra, väldigt bra, CV med mängder av olika egenskaper och erfarenheter. Hatar det här samhällssystemet. Vilker leder till att jag inte har en aning om hur jag ska rösta.
Det var dagen idag. Inlägg ikväll, som vanligt.
En glad nyhet, och inte enbart bra, är att måndag är enda skoldagen nästa vecka. Då har vi prov och en timmes föreläsning. Resten av veckan då? Det blir nog två turer i joggingspåret. Är dags att bli smal igen. Det är inte kul att vara tjock. Mamma är lite ledsen med, hon har sökt jobb så länge, och hon har ett bra, väldigt bra, CV med mängder av olika egenskaper och erfarenheter. Hatar det här samhällssystemet. Vilker leder till att jag inte har en aning om hur jag ska rösta.
Det var dagen idag. Inlägg ikväll, som vanligt.
Thoho idag då
Idag har jag letat efter en praktikplats, vi ska gå ut två veckor (v 38 - 39). Och jag har hittat ett ställe jag verkligen vill vara på. Ett litet bussbolag som åker till Estland, Danmark och Oslo. Jag har varit på alla dom ställena, men det var ett tag sen så ska bli kul om jag får åka med. Egentligen vill jag hellre vara hemma ena veckan och se allt dom gör inför resan: pappersarbete och bokningar och tider och betalning och allt sånt. Så jag får lära mig. Att resa kan jag. Det har jag gjort många många gånger, men inte säger man nej till en gratis resa, där man dessutom får lära sig så mycket mer.
Ananrs idag då? Ingen toppendag, den lär sluta med blod så som jag mår idag. Det är så svårt att ändra dagen så att den inte alls blir så som den oftast slutar, att jag kan vända om från den dåliga starten på dagen. Men ja, lite svält på det så kan det bli lite mindre dåligt. Så ser läget ut. En vanlig dag alltså.
Ananrs idag då? Ingen toppendag, den lär sluta med blod så som jag mår idag. Det är så svårt att ändra dagen så att den inte alls blir så som den oftast slutar, att jag kan vända om från den dåliga starten på dagen. Men ja, lite svält på det så kan det bli lite mindre dåligt. Så ser läget ut. En vanlig dag alltså.
