Kampen för att överleva anorexin

Snart är det lördag, som tyvärr ser ut att bli regnig. Mycket hemskt eftersom det är 50-års fest på gården här hemma. 60 pers dyker upp är det tänkt, men det lär bli fler. Massa mat, som jag nog ska försöka mig på att äta. Det jobbigaste blir ju att äta det. Människor som tittar, tänker att jag som är ett fetto inte ska äta, att jag är patetisk som trycker i mig, magen som svullnar, kräkkänslan som vaknar när det blir för sött, svältkänslan som växer när ämnesomsättningssystemet går igång av allt jag stoppat i mig. Det var inte det jag skulle skriva om.

Det jag tänkte skriva om var mitt nya projekt; flytta alla diabilder till datorn. Därmed ska jag också köpa en scanner. vet inte vilken bara. Vi har närmare 3000 stycken tror jag. Pengar som brister bara, men ska försöka hitta någon bra.

Annars idag då? Jag ska hämta två paket; ett med födelsedagspresenten till 50-års barnet, Kenneth, och sedan en stegräknare till mig. Mamma tittade surt på mig när jag sa det. :S

Idag är det söndag och snart bär det av mot Ica, våra hundar har ingen mat. Illa, de fick det sista i morse. Pappas fel för han glömde ta med ny hundmat till de två som är i stugan, då fick lillebror ta med det lilla vi hade kvar hemma. Men mistra fick i alla fall så det räckte till frukost. De är verkligen annorlunda när de inte är tillsammans alla tre. Stina och Tischa är mycket lugnare utan Mistra och Mistra är mer social utan de två.

 Mistra: lajkan (guldbrun) Stina; vorsteh (vid prickig), Tischa; taxen.

 

Taxen, som är den barsligaste hund vi haft. Här är hon i stugan med en tennisboll.

Solen skiner, jag känner mig allmänt dålig, mamma är glad, pappa stressad och min lillebror mår super nere i Österrike. Glad för hans skull. Idag börjar de officiella träningarna för de tävlande. Dock har de som ensamt lag redan fått träna under hela veckan. Så går det när landslagscoachen jobbat med detta jobbet i olika former i 15 år, då känner han alla. Så lite fusk men klart man tar chansen och tar en egen nyckel om man får. Han har skjutit bra också. Jag har precis satt över lite pengar åt honom också. Han ska köpa mer sprit till mig. Eller ja, mig och mamma.

Annars är det finfint idag. Som tidigare nämnt startar nog bilen sin resa med oss i mot Dalarna, Hofors, Korsån, Håsjön, Dhalöfs. Där finner ni våran stuga. Min älskade stuga där farmor förhoppningsvis också sover. Det skulle hon gilla. Det var länge sen det nu hon fick göra det. Och på tal om det ska jag ringa henne och få en shoppinglista så hon slipper åka ner senare.




I: Det är nog så, alla har problem, som verkar gigantiska för dom, det är ju helt relaterat till vad de upplevt tidigare. De med "lättare" barndom tycker att deras största problem är lika jobbiga som vi upplever våra. Lite överkurs, men jag brukar tänka så att deras upp och ner kurva över hur jobbigt dom har det är lika upp och ner som våran, alltså parallellt med våran linje, fastän deras största problem kanske är "lättare" än vad vi upplever att våra är. Jag svamlar.

Fick idag en betalningsanmärkning från tele2 att jag inte betalt senaste räkningar, enligt banken är det betalat, det är ju draget därifrån så strålande system där jävla skitsak. Blir så trött på att allt ska krångla hela tiden, känns så värdelöst att hela tiden lägga energi, den lilla jag har, på saker som är helt onödiga. Varför kan inte saker bara få flyta?

Mer oflyt, det vill ni väl säkert höra om, right? Är på väg mot en andra förkylning. Lagom tills vi åker till farmor igen. Vilket jag och pappa gör imorgon. Dessförinnan har jag tusen saker att göra och för lite tid. Vet att det inte är mycket egentligen, men emellan allt det där måste jag vila, för tyvärr så är ÄS för stark än för att jag ska orka göra normala saker i eran takt (ni som i alla fall är någorlunda friska). Jag ska hämta ut nya tabletter, själv, ensam, alldeles själv, hämta ut paket från Bokus, alldeles själv och ensam, jag ska köpa en tårta till farmor, alldeles ensam, jag ska prova ut en snygg garderob att ha med mig till farmor då det blir finmiddag antagligen (det låter väl skoj för alla som tycker om att prova kläder, vilket jag inte gör för då påminns jag om att jag inte alls är för tunn för att ha storlek 34 som hänger. Det saknar jag. Att inte vara för fet för att 34or. Nog pratat om det. Jag ska titta på en film, en jobbig film som jag inte vill se. Jag ska åka med pappa till Biltema. Det är nästan som att vara ensam fast att inte ha möjligheten att bryta ihop och få förståelse för det.

Och nej: jag vill inte ha medlidande, så bespara mig dom kommentarerna

Update: Tele2 funkar inte så det är därför det står att min faktura inte är betald

Min dator stördar sig rätt rejält, jag hoppas verkligen att det här kommer fram innan den dör.

Jag mår bra, tror jag, eller så övertygar jag mig om det bara för att jag vet för att det inte kommer vara så inom kort. Jag är helt slut egentligen, har träffat Lotta idag men det var givande. Men som allt givade för oss (läs de flesta) av oss med ÄS så krävs det av vår ork. Och det rejält. Jag tror det är för att det ska bli någon skillnad måste det vara en rejäl sådan, på grund av vår "rejäla" sjukdom (läs allvarliga).

Och på tal om den, för den har jag ju aldrig nämnt förut, så gör mitt hjärta rejält ont. Snart kanske jag vågar prata med Lotta om det, få se om hon går i taket sist? Fattar inte varför bara, för det finns väl inte så mycket att göra åt saken? Så nej, det samtalet får vänta.

Ha det bra alla vänner, så återkommer jag.

Idag är febern tillbaka, och jag har bara mig själv att skylla, jag vet. Men jag älskar att cykla nästan lika mycket som jag älskar att springa. Jag gjorde det mycket när jag var mindre. Ni vet, innan allt det där. Innan allt. Innan då. Och innan jag. Det är så det är att bo med ÄS, man vet inte riktigt när allt blev som det blev men man vet att det hänt-


Jag är trött. Orkar inte skriva mer. ÄS äger

En kille hörde just av sig och jag har inte den blekaste aning om vem det är och är inte sugen på att ta reda på det heller. Usch, det här vart inte alls bra.

I alla fall, sorry för blogginläggstorkan igår, det var inte meningen. Orkade bara inte ta tag i det, det blev sent hem. Jag ägnade morgonen åt träningen och eftermiddagen åt att jobba på skjutbanan. Mycket folk blev det inte som jag hade väntat mig, det var skönt och jag är inte alls övertygad om att det fortsätter så idag. Vilket leder mig till att jag ska sätta mig på cykeln och trampa neråt.

Jag bjuder på en bild från i förra veckan, på mammas hund som visar sina konst att bända på varenda led en hund har.

Nu drar jag mig hemåt mot mamma och pappa igen, dröjer några timmar dock, ska till skjutbanan först och leka domare ett tag.

Febern är borta, huvudvärken är det inte och inte heller den trasiga halsen har velat lämna sitt bo där den så fint har byggt sig en egen lite hydda.

Torsdag och inte feberfri än, men nästan. Jag har fyra sorters halstabletter. Skojigt att prova nytt, ni ser dem nedan. Men honung är fortfarande favoriten, har alltid varit.



Ikväll ska jag och Maria dra oss ner mot Rix FMs festival, det blir cykel, antar jag. Skönt med riktig frisk luft även om det resulterar i en väldigt trött Elin ikväll.


 Fler av mammas lyckade trädgårdsprojekt, är lite kär i den här.

- Sandybell: Han heter Mattias, är 18, 3e året på gymn, bor i Västerås. Kram på dig
- Och "i" som inte heller har en länk till sin blogg. Du har rätt, det är alltid sig själv man tänker illa om, att det bara är jag som är fel, de andra är perfekta, gör alltid rätt, har rätt egenskaper som visas vid rätt tillfälle hela tiden. Men ÄS har gjort oss rädda för oss själva, dels för att vi känner att vi gör fel alltid, och ännu mer rädda är vi för att visa det med andra. Kram på dig med

Ikväll har vi bakat kakor och en dessert i cheesecalke sorti. Eller liknande det i alla fall, med rabarber. Gott och onyttigt men roligt.

Snart är det helg dessutom och det ska bli både skönt och jobbigt. Kanske som alla andra tycker. Men det vet jag i och för sig inget om.

Så god natt, trots att det är  många timmar kvar innan jag somnar, (tog tabletterna alldeles nyss) granntöserna sitter vid bordet och vi spelar kort, väldigt tråkigt för det spelar ingen roll vad jag och Jossan gör, Michan får upp precis alla kort hon vill ha, även om hon skulle försöka förlora har hon för bra kort för det. Så lite tråkigt att veta att det spelar ingen roll vad man gör, du förlorar ändå. Så ja.

Jag mår ganska bra idag. Solen är för varm för både mig och mamma, men det känns okej när vi nu är inomhus. Dock tog vi oss till en ny blomsteraffär i det annars tråkiga Västerås. Nu är vi i alla fall inne, ska dammsuga tänkte jag. Har hur som helst betalat mammas ena räkning till sin A-kassa, har betalat mitt mobilabonnemang och en räkning för missat möte med dom på ät.

Efter detta har jag ändå 1400 kronor kvar, roligt med tanke på 5000 trillar in imorgon. De kommer i alla fall gå åt, många räkningar trots att hyran inte är tillbaka förrän efter sommaren.
Nog om mig.

Imorgon bär det av mot Korsån och stugan. Över-dagen-tur. Farmor och stugan behöver omvårdnad. Det ska bli skönt, samtidigt som jag missar annat roligt som jag gärna hade hunnit med. Det får vi klämma in så småningom. Jag är trött ikväll, mamma har sett mina inte alltför fina skärsår på magen, de som alltså trott att jag inte gjort något på två månader, min fot bultar efter att den fick smaka på en stor sten på baksidan, och min hund är sur. Så det får bli god natt för ikväll.

Det har varit en tung dag. Har mått ganska kasst. Träffade som sagt Försäkringskassan, som det gick bra hos. Eller ja, bra ska jag inte säga, men det gick okej. Det fortsatte med två timmar gömd inne i ett hörn av stadsbiblioteket som inte ens städerskorna kommer ihåg: bakom en pelare där dammråttorna säkert haft det trevligt. Det hamnade några droppar blod där. Orkar liksom inte ta tag i mig själv.

Nu orkar jag inte skriva mer. God natt

Den lyser inte längre. Det gör mig inget. Det regnar inte, det gör mig inte något heller, men hellre regn än sol. I alla fall som solen varit den sista.

Idag då, jag ska iväg och handla tvål och grejer nu. Så hej då.

Min hund ligger bredvid mig, jag sitter och gör nästan ingenting. Eller ja, kämpar med dikterna än. De är många, många. Men jag har gjort klart ena användarkontot, där var det drygt 500 tror jag från början. Kvar ligger de jag är mest nöjd med. (cirka 20 st) Det kommer bli fler från den nya användaren, eller ja nya, sen januari 08. Totalt är nu 1434 dikter sparade. En del ska raderas helt, så hemska är dem. :P Nej men en del av dessa är helt enkelt inte acceptabla ens som dikter.

Ikväll kommer det bli en kamp om en dålig eller en mindre dålig kväll. Så blir det när man är jag.

Jag är på väg till möte på ät, vet att alla inte fattar men det låter som jobbigt, så allvarligt att säga ätstörningsenheten. Det vill jag inte, för jag vet redan att det är farligt att gå där, det kan förstöra allting, men kanske kan det också rädda någonting? Hur som helst är det två timmar där och sedan hem och sova.

På väg iväg. Har varit en bra dag annars, men trött mentalt. Så farewell for a while