Kampen för att överleva anorexin

Vad ska jag skriva som jag inte redan skrivit? All ångest som bankar och slår, såren som blir allt djupare, fuskträningen i källaren blir längre. Jag mår rätt kasst kan man säga. Vore så skönt att slippa allt. Men jag mår inte bättre för att jag längtar efter det. Eller för att jag längtar efter livet.
Så jag ska inte göra någonting

Nu är jag i skolan igen, har inte vaknat än, trots tre koppar kaffe. Det kan bli en lång dag. Ska nämligen till ät för teammöte idag. Med mamma. Mamma som såg mina underbart såriga armar. Så jävla korkat. Men det kändes bra då. Inte nu. Så tillbaka till magen nästa alltså.

Förlåt för ett kort inlägg, men då vet ni att jag vaknat och gått upp ur sängen ännu  en morgon. Nu börjar första lektionen. Eller vad det kallas.

Nytt inläggrutan har varit öppen i tre timmar, jag har inte gjort ett enda skit idag och gick upp för sent. Sov i fel säng, vaknade sur och ätit dessutom. Hur bra kan dagen vara egentligen? Men den är faktiskt ganska bra. Jag tänker såklart på imorgon, men det har inte riktigt sjunkit in idag. Men ja. Det är en konstig dag.

SÅ hej då, jag hör av mig

Hur kom sig att allt blev så här? Vi funderade över vart all tid försvann, all den där stunden då vi skapade våra minnen. Men vi har skapat dom, vissa värre och mer smärtsamma än andra, vissa har varit rent fantastiska. Som alla Gbg-resor jag gjort. Rest dag och natt och morgon och kväll, rest alla dessa timmar som känns som oändliga när jag åker dit men den känns så tom när man ska smälta minnena, alla konserter med vänner; Marie, Maria, Tilda, Linda, Sandra, Malin, Amanda, Sanna, Jonas, Andreas (till och med det hann vi göra tillsammans). Alla festivalen. Alla ragg och ligg. Alla killar som faktiskt hjälpt mig. Alla familjeresor, alla (de där få) höga betygen, de där galenslaperna vi var med om på högstadiet, alla roliga lärare, alla roliga resor med mamma, alla kramar, alla människor som jag inte nämnt och allt allt. Men jag glömmer inte heller det där smärtsamma. Alla svek, alla slag (tack din jävel, det är bra att du är borta nu), alla tårar, alla överdoser, skärsår, ärr, sår, svordomar, lögner.

Jag minns er alla, och ja, ikväll ska vi fira det med en första cider, den andra ska vi dricka för att minnas dem och en tredje för att glömma dom. Och sen slukar vi dropparna som är kvar i botten på dom tillsammans med nattpillren. Så god natt, och glädjs med min baksmälla.